Category Archives: Allmänt

Gott nytt Bure-år!

Äntligen har jag fått tid att uppdatera hela trädet över alla DNA-verifierade Buresläkt-grenar. Vårt projekt har fortsatt växa och antalet verifierade grenar har nu blivit riktigt många!

 37 släktlinjer från Buresläktens stamfader Gamle Olof är DNA-verifierade.

10 släktlinjer från den så kallade Falmarksagrenen är DNA-verifierade

4 släktlinjer har DNA som härstammar från Gamle Olof, men ännu oklart hur.

11 släktlinjer har en koppling til Buresläkten, men hur kopplingen ser ut är inte klarlagt, då dessa ännu inte gjort något djupare test av Y-DNA. 

Trädet med alla verifierade grenar ser du här:

Klicka på trädet för att se en stor version av bilden. Bilden öppnas i en ny flik.

Trädet med de 11 grenar som har en ännu ej klarlagd koppling till Buresläkten ser du här:

Klicka på trädet för att se en stor version av bilden. Den öppnas i en ny flik.

Arbetet framöver måste inriktas på att undersöka dessa linjer med okänd koppling till släkten. Med hjälp av testet BigY kan en släktlinje knytas in på rätt ställe i Buresläktens släktträd.

Tilläggas kan att trädet och de okopplade linjerna nu innehåller även släktlinjer som enligt äldre tester visat sig bära på mutationen G-S2808. Det är en mutation som uppstod för flera tusen år sedan, men då haplogruppen G-S2808 är mycket ovanlig i Sverige och Buresläktens Y-kromosom tillhör en undergrupp till denna, kan man förutsätta att dessa testade personer även bär på Buresläktens G-Z30728.

Är vi Buresläktens äldre ursprung på spåren?

Buresläktens ursprung, innan den dök upp i Västerbotten på 1300-talet, är okänt. Det på 1600-talet uppdiktade ursprunget från ”Fale Bure” har sedan längre konstaterats vara påhittat och vi vet helt enkelt inte varifrån släkten härstammade. Inga spår finns, varken i de få bevarade källorna eller i form av DNA-spår.

Nu har vi kanske hittat ett första riktigt spår! En man, vars fädernelinje härstammar från Ovansjö socken i Gästrikland, har helt oväntat visat sig bära på en Y-kromosom med Buresläktens unika mutationer. Mannens raka fädernelinje kan spåras till bönder och bergsmän i 1600-talets Järbo och där finns det inte några kända Buresläktingar. Detta kan alltså vara ett banbrytande spår! Eller är det bara någon av de kända bureättlingarna som tagit ett snedsteg i Gästrikland på 1500- eller 1600-talet?

Tack vare generösa donationer från många personer kunde vi, för någon månad sedan, beställa en omfattande analys av mannens Y-kromosom. Ett test som kallas ”BigY-700” och som analyserar mer än 20 miljoner positioner på mannens Y-kromosom. Resultatet från denna analys kommer i flera steg och det första steget är nu klart. Och det ser vansinnigt spännande ut. Den nye bäraren av Buresläktens Y-kromosom har fler avvikelser på sina så kallade ”STR-värden” än någon av de Bureättlingar vi tidigare har hittat. Det indikerar att detta kan vara en släktlinje som är tidigare än 1300-talet!

Nu väntar vi på det fullständiga resultatet, som inom kort kommer att visa om denne mans fädernelinje delar alla Buresläktens mutationer eller om det visar sig vara en tidigare linje, som isåfall pekar på att det finns en tidigare koppling till Gästrikland. Detta kan bli ett historiskt Bure-genombrott med hjälp av DNA. En spännande tid väntar!

2018 – ett fantastiskt år för DNA-forskningen om Buresläkten!

Det började 2013 som en vild idé av Peter Sjölund och Ronny Norberg i Härnösand: -Tänk om det skulle gå att undersöka Buresläktens medeltida släktrelationer genom DNA-test av nu levande män? Efter intensiv släktforskning hittades tre ättlingar som borde bära på samma Y-kromosom som Buresläktens äldste kände stamfader ”Gamle Olof”. Ättlingarna testades och visade sig bära på samma Y-DNA. Resultaten bekräftade att det släktträd från 1300-talet, som riksantikvarien Johannes Bureus kartlagt utifrån intervjuer med sina släktingar på 1600-talet, stämde.

Detta var en banbrytande användning av DNA för att verifiera medeltida släktskap. Men tänk hur långt Bureforskningen kommit sedan dess, på bara fem år, med hjälp av DNA! Idag har vi hittat inte mindre än 36 släktlinjer, vilka bär på Buresläktens Y-kromosom. Tack vare detta har nu fler än 300 släktskap, från 1300-talets slut fram till idag, verifierats med DNA.

Släktträdet med DNA-verifierade släktlinjer har växt sig så stort att det nu nästan inte går att presentera i en enda bild. Men här är den, släkttavlan över alla verifierade linjer, som den ser ut i början av 2019:

Klicka på trädet för att se en fullstor version
(OBS! Stor fil, som kan ta en stund att ladda)

Trädet innehåller idag flera släktgrenar som inte kunnat knytas ihop med källor, men där DNA visar hur de hänger ihop. Det visar hur DNA kan ta oss längre i släktforskningen där skriftliga källor saknas. Visst skulle det kännas bra att ha namn på dem som binder ihop dessa släktgrenar med Buresläktens tidiga stamfäder, men vi får acceptera att DNA-kartläggningen kommer längre än de skriftliga källorna i dessa fall. Och ju fler som djuptestar sitt DNA, desto fler pusselbitar får vi för att kartlägga förgreningarna mer i detalj.

2018 har varit upptäckternas år

Under 2018 har det dykt upp en tidigare okänd släktlinje i Lillpite, Piteå socken, som visat sig härstamma från Bureättlingar i det medeltida Falmark. En släktlinje i Obbola, Umeå socken, har visat sig vara en förgrening som är äldre än Buresläktens tidigast kända anfäder i Bureå. Vi har med DNA lyckats lösa gåtan om klockaren i Burträsk, Johan Burmans, okända härklomst. Och i slutet av året dök det upp en helt ny Burelinje i Piteå, som också den kan ha en tidigare förgrening än släktens medlemmar i Bureå och därmed kan kasta ljus över släktens djupare ursprung.

Året avslutades med att vi, tack vare donationer från flera släktforskare och sponsring från Family Tree DNA, kunde beställa ett större antal nya djuptester av Bureättlingars Y-DNA, vilket garanterar ett spännande 2019 för Bureforskningen. Fortsättning följer!

På djupet i Buresläktens DNA

Få släkter har fått sitt Y-DNA så omfattande analyserat som Buresläkten. Vi har sedan projektet startade låtit analysera i genomsnitt 13,8 miljoner DNA-positioner på Y-kromosomen för var och en av de djuptestade Bureättlingarna. Sammanlagt blir det otroliga 125 miljoner DNA-positioner totalt! Dessa nästan ofattbart stora siffror har givit oss omfattande data för att kartlägga släktträdets förgreningar under medeltiden och framåt.

Kartläggningen bygger på de mutationer som hittats hos de testade Bureättlingarna. När mutationerna hos var och en jämförs, kan släktträdets utseende räknas fram. Det träd som mutationerna hittills givit oss ser ut så här:

Tyvärr sker mutationerna med lite för långt mellanrum för att ge oss möjlighet att ännu mer i detalj studera de tidiga förgreningarna. En mutation på den Y-kromosom som ärvs längs en manslinje sker i genomsnitt ca vart 130:e år, vilket innebär att flera generationer hinner gå utan att en förgrening i trädet ger avtryck i DNA.

Det är helt fantastiskt att så pass detaljerat kunna kartlägga ett släktträd på medeltiden med hjälp av de mutationer som hittas i DNA-analysen. Men som släktforskare och DNA-nörd är man förstås nyfiken på att få reda på ännu mera. Är det möjligt? Ja, det finns faktiskt möjlighet till det, genom att verkligen borra sig ner på djupet i Buresläktens DNA!

I den enorma mängd data som DNA-analyserna givit oss finns, förutom alla upptäckta mutationer, även något som kallas ”STR-värden”. Jag ska inte gå in i detalj på vad det är, men förenklat kan man säga att det är olika ställen på Y-kromosomen som slumpmässigt kan blir längre eller kortare när kromosomen ärvs från generation till generation. Förändringar i dessa STR-värden sker oftare än vanliga mutationer, ibland så ofta som varje generation. Det innebär att vi genom att titta på dessa värden kan upptäcka förgreningar mer i detalj än bara genom att titta på mutationer.

Jag har nu gjort precis en sådan djupdykning och gjort en spännande ny upptäckt! För var och en av de testade Bureättlingarna är närmare 500 sådana här STR-värden analyserade. När jag jämför mönstret av dessa värden, framträder ett ännu mer detaljerat släktträd för den tidiga Buresläkten:

Klicka på bilden för en större version

Nu framträder plötsligt de tidiga förgreningarna mer i detalj. Vi kan se att förändringen av ett specifikt STR-värde skett i en särskild person, nämligen Gamle Olofs son Anders Olofsson i 1400-talets Bureå. Ättlingarna till Anders Olofssons bror Olof Olofsson (Burman-grenen) har inte denna förändring. Nu kan vi alltså i framtiden, med hjälp av detta värde, kontrollera exakt vilken av Gamle Olofs två kända söner en Bureättling härstammar från!

Än viktigare är att jag identifierat två förändringar som måste ha skett hos självaste Gamle Olof eller möjligen hans far/farfar. De förändringarna finns nämligen inte hos de personer som härstammar från den så kallade Falmarksgrenen. Det här visar att Falmarksgrenen grenade ut sig mycket nära i tiden (sannolikt 1-3 generationer innan Gamle Olof).

Allra viktigast blir det här nya, mer detaljerade, trädet för att avgöra var de två nyupptäckta okända Bure-linjerna hör hemma i släktträdet. Mutationerna har hittills bara kunnat visa att de inte tillhör Falmarksgrenen och att de är två riktigt gamla grenar av Buresläkten. Analysen av deras STR-värden pågår och när den är klar kommer vi troligen att se vilken av Gamle Olofs söner de utgår från, eller om de kanske till och med utgår från en okänd son eller en okänd bror till Gamle Olof.

Oavsett var de nya grenarna visar sig höra hemma, så kommer de att ge oss ny kunskap om tidigare okända delar av den tidiga Buresläkten. Spännande fortsättning följer…

Buresläktens första kvinnolinje identifierad för DNA-test

Johan Bures utredning av sin moders släkt, Buresläkten, är unik på flera sätt. En stor sak är att Johan Bure kartlade såväl sina manliga som kvinnliga släktingar. Detta i en tid då släktforskning normalt bara handlade om män.

Buresläktens kvinnor är lika intressanta för forskningen som männen. Att använda mitokondrie-DNA (mtDNA) i kvinnoforskningen bjuder dock på flera svårigheter, jämfört med Y-DNA-utforskningen av männens linjer. Dels rent biologiskt och tekniskt men även släktforskningsmässigt.

Detta får dock inte hindra oss från att försöka använda DNA i utforskningen av Buresläktens kvinnolinjer. Vi inriktar mtDNA-forskningen kring Buresläkten på att försöka fastställa mtDNA för ett antal kvinnogrenar i tidiga generationer av Buresläkten.

Första kvinnolinjen nu kartlagd tillbaka till 1400-talet!

En av de kvinnor som tidigast nämns i Buresläkten är Gölug i Storkåge, norr om Skellefteå. Gölug nämns i Johan Bures släktbok i samband med Anders Jakobssons hustru Malin i Kåge; ”Hennes moder heet Gölugh och war ifrå Helsingeland”.

Gölug var frilla till kyrkoherden i Skellefteå, Herr Andreas, och deras gemensamma dotter Malin Andersdotters äktenskap med Anders Jakobsson kungjordes av ärkebiskopen Johannes Magnus i Uppsala.

Vi har nu lyckats kartlägga en obruten kvinnolinje från Gölug, 16 generationer, fram till idag levande personer. En av dessa ättlingar kommer nu att DNA-testas för att få fram det som sannolikt var Gölugs mtDNA. Vi kommer förstås att söka fler linjer som grenat ut sig så nära Gölug som möjligt, för att bli mer säkra på att det inte finns några ”inofficiella” mödrar på vägen.

Vi har även kvinnolinjer från Lucia Andersdotter, ”Lilla Lussi”, i Viken samt andra av Anders Olofssons döttrar under utredning. Ett nytt spännande kapitel i DNA-undersökningarna av Buresläkten har inletts!

Falmarksgrenen är en egen gren!

Ända sedan vi för ett drygt år sedan upptäckte en bärare av Buresläktens Y-kromosom med fädernelinje från 1500-talets Falmark, har fler och fler indikationer pekat på att det verkligen finns en agnatisk ”falmarksgren” av Buresläkten. En släktgren som skulle innebära att de uppgifter Johan Bure upptecknade, om att Gamle Olof hade en bror som hette Fale som grundlade byn Falmark, högst sannolikt är riktiga.

För några månader sedan kom analysen av det omfattande BigY-testet som gjorts på den första ättlingen från Falmark. Analysen visade på STR-värden som gav en tydlig indikation på att Bureättlingarna från Falmark tillhörde en separat gren av släkten. Men eftersom slumpen alltid är närvarande vid DNA-mutationer kan man inte dra säkra slutsatser om släktförhållanden på medeltiden utifrån endast ett resultat.

För att undersöka detta ytterligare beställdes ett BigY-test även för den andra släktlinje från Falmark som visat sig bära på Buresläktens Y-kromosom. Nu har resultatet kommit av detta test och det ger ett tydligt bevis för att Bureättlingarna i Falmark tillhör en egen släktgren, som grenat ut sig strax före Gamle Olof! Det släktträd som DNA visar kan läggas över det träd som Johan Bure nedtecknade och överensstämmelsen är nästan kusligt exakt…

Falmarks-SNP

Falmarksgrenen delar alla Buresläktens mutationer (så kallade SNPs) fram till Gamle Olof, men har sedan tre egna mutationer innan den delar upp sig i de två falmarkslinjerna. Det måste man tolka som att den grenat ut sig inom några generationer före Gamle Olof, sedan fortlevt som en linje fram till 1500-talet och då grenat ut sig till två släktlinjer.

Genom att räkna antalet unika mutationer på varje gren är det ingen tvekan om att ättlingalinjerna från Falmark tillhör en egen gren som härstammar från tiden före Gamle Olof. Det går inte att fastslå att den härstammar exakt från Olofs bror (den kan vara någon eller några generationer äldre). I kombination med den muntliga traditionen om Herse och hans två söner Olof och Fale är det dock mycket, mycket troligt att släktberättelsen stämmer, att Herse nu måste anses ha funnits i verkligheten och att han ska räknas som Buresläktens tidigast kände stamfader.

Djupdykning gav 5 nya nivåer (hittills)

Den inledande undersökningen av ättlingarna till Gamle Olof i Bureå visade att de alla tillhör YDNA haplogruppen G-L497 (baserat på de testades STR-värden). Det innebar att Gamle Olofs YDNA kunde fastställas till G-L497 (se bild).

G2-L497

Nästa steg i undersökningarna av Buresläktens YDNA blev att beställa ett mycket omfattande test av Y-kromosomen hos en av bureättlingarna i form av testet BigY, vilket analyserar mer än 10 miljoner positioner på y-kromosomen.

Resultatet av det testet har nu tagit buresläktens YDNA längre ut i trädet för haplogrupp G. Närmare bestämt fem nivåer längre ut i trädet och Buresläktens YDNA är nu fastställt till G-S2808 (se bild).

G2-S2808

Vad säger detta oss? Jo, det betyder att Gamle Olof hade en gemensam agnatisk anfader med andra som visat sig tillhöra G-S2808. Och var finns då dessa? Idag är antalet som testat just denna mutation ganska litet, så kartan är allt annat än heltäckande. Men just nu ser läget ut så här:

Karta-S2808-140727

Tidigast kända agnatiska anfäder för personer som testat positivt för mutationen S2808 (juli 2014).

Alla dessa personer har alltså en gemensam agnatisk anfader. Kan man veta hur långt tillbaka i tiden? Ja, det kan man faktiskt beräkna. Det BigY-test som genomförts visar att den testade Bureättlingen har 20 s k ”privata” mutationer, alltså mutationer som ingen annan i världen ännu visat sig ha. Med ledning av detta kan den gemensamme anfadern uppskattas ha levt för 2500-3000 år sedan, vilket är väldigt länge sedan… Detta ger oss tyvärr ingen ledtråd till var buresläkten kom ifrån innan den dök upp i Västerbotten.

Vidare djupanalyser håller nu på att göras för att förhoppningsvis hitta andra personer som har någon av buresläktens mutationer och därmed alltså är lite närmare släkt. Hittills har ingen någorlunda nära släkting hittats någon annanstans i världen, men för varje person som testar sig ökar chansen till ett genombrott när det gäller buresläktens djupa ursprung.

Välkommen till DNA-forskning om Bureätten

Välkommen till sidan om den spännande DNA-forskningen kring Sveriges mest sägenomspunna släkt – Bureätten – från det medeltida Bureå i Västerbotten.

I ett samarbete mellan svenska släktforskare utforskas Bure-släkten vetenskapligt med hjälp av genetisk genealogi. Vi försöker verifiera vilka släktskap i släktberättelserna som är verkliga, finna nya släktlinjer och undersöka Bureättens djupa ursprung. Undersökningarna omfattar både Y-DNA, som följer raka manslinjer, och mtDNA, som följer raka kvinnolinjer. /Peter Sjölund