Det har varit ganska få DNA-relaterade Bure-nyheter under det senaste året, men nu händer det saker! Nyligen visade sig två testade personer bära på Buresläktens Y-kromosom. De måste därmed härstamma från de tidiga ”Burarna” i början av 1400-talet. Och när deras farslinjer följs bakåt i källorna, visar det sig att DNA bekräftar de skriftliga källorna!
Den första personen har fadersrötter i Östanbäck, Skellefteå, och visar sig tillhöra en ny släktgren från Buresläkten i Ostvik, med förgrening redan i mitten av 1600-talet.
Den andra personen har fadersrötter i Lycksele och visar sig höra till en ny släktgren från Hornmyr i Lycksele. Gren för gren växer det DNA-verifierade släktträdet för Buresläkten!
DNA-kartläggningen av Buresläktens äldre släktgrenar bygger på analyser av Y-kromosomerna hos män med obruten farslinje tillbaka till de första kända männen i Buresläkten. I Y-kromosomernas DNA uppstår ibland slumpmässiga ”felkopieringar”, så kallade mutationer, när de ärvs från far till son. Genom att se vilka mutationer som nu levande testtagare bär på, kan vi räkna ut hur deras farslinjer hänger ihop.
Det har gjort att vi de senaste sju åren kunnat verifiera många släktgrenar tillbaka till släktens stamfader ”Gamle Olof” och många grenar från byn Falmark. Detta tack vare testet BigY från Family Tree DNA, som analyserar över 20 miljoner positioner på Y-kromosomen. Det har hittills varit den maximala mängd information som går att få fram från Y-kromosomerna. Tills nu. Nu händer det saker i DNA-världen!
Fram tills nu har bara en del av Y-kromosomens DNA gått att läsa, då stora delar av kromosomen mest består av upprepningar av samma DNA-kod om och om igen.
Endast de gröna delarna av Y-kromosomens DNA har kunnat läsas av, fram tills idag.
Nu har genetiska forskare för första gången lyckats kartlägga hela Y-kromosomen, från start till slut. Family Tree DNA har därför börjat undersöka om de med hjälp av denna nya ”DNA-karta” kan hitta tidigare oupptäckta mutationer i resultaten från redan testade personer. De började glädjande nog med att söka bland testade Bureättlingar och här har man nu hittat tre tidigare helt okända mutationer!
Mutationerna har fått beteckningarna FTT4, FTT5 och FTT6. Och de ger oss helt nya pusselbitar, som klarlägger tre släktkopplingar i Buresläkten, vilket är mycket värdefullt.
Piteågrenens koppling till Falmark
Två av mutationerna återfinns i den så kallade Falmarksgrenen:
Här i trädet har de två nya mutationerna (i rött) uppstått. I trädet visas även tidigare kända mutationers (i grått) plats i trädet. Klicka för större bild.
De två nya mutationerna visar att Bure-ättlingarna i Piteå härstammar från samma farslinje som bönderna på hemmanet Falmark 10. Tidigare visste vi bara att Piteå-grenen grenade ut sig någonstans från Falmark, men nu vet vi från vilken del av Falmarksgrenen den kommer. Tyvärr har förgreningen skett före de skriftliga källornas tid, så vi lär inte få veta namnet på den man som tog Buresläktens Y-kromosom till Piteå. Men detta visar styrkan med DNA, att det går att kartlägga släktskap även före källornas tid.
Mutationerna visar också att det vi tidigare misstänkt, men inte kunnat hitta bevis för, nu är klarlagt. Att Moses Jakobsson i Storkåge, som haft oklart fäderne, faktiskt härstammar från Falmark 10. Det är en bra utdelning av två mutationer i Falmarksgrenen.
Bekräftad släktkoppling i Bodbyn
Den tredje av de nyfunna mutationerna löser en annan gåtfull släktlinje, som vi tidigare inte lyckats placera med säkerhet. Nämligen varifrån soldaten Nils Mosesson Bröms i Bissjön, Lövånger socken, kom. Han var född på 1650-talet och misstankarna har varit att han härstammade från Bodbyn i Burträsk, där det fanns en bonde Moses Nilsson, som bevisligen bar på Buresläktens Y-kromosom.
Fram till nu har vi inte haft några mutationer som knyter Nils Mosesson Bröms till den släktlinjen. Men nu har vi en!
Nils Mosesson Bröms kom helt klart från släktlinjen i Bodbyn och var högst troligt son till Moses Nilsson, eller någon nära släkting till denne Moses som också hette Moses. Det känns bra att äntligen kunnat knyta Bröms-linjen till rätt del av Buresläkten. Detta tack vare den banbrytande nya tekniken hos Family Tree DNA att hitta mutationer i Bureättlingarnas Y-kromosomer.
Under 2018 upptäcktes två tidigare okända släktlinjer av Buresläkten i 1600- och 1700-talets Piteå. Det var en stor överraskning, då ingen av dessa släktlinjer nämns i de historiska uppteckningarna om släkten. Men då de bär på Buresläktens unika Y-kromosom, härstammar de bevisligen från den släkten på sitt raka fäderne.
Den ena släktlinjen finns i byn Sjulnäs och kan följas tillbaka till det tidiga 1600-talets Lillpite. Den andra släkten härstammar från soldaten Per Kopparskiöld i byn Kopparnäs på 1700-talet. Denne Per var född utan angiven fader, men duktiga piteåforskare har hittat lösningen i domböckerna och spårat hans fädernelinje till 1500-talet i byn Långnäs.
Vi har alltså Buresläktingar i Lillpite och Långnäs. Men varifrån kom de och när?
För att undersöka hur de hänger ihop med resten av Buresläkten gjordes djupa DNA-analyser av de två släktlinjerna. Resultaten visade att de på något sätt härstammade från Falmark i Skellefteå. Men frågan kvarstod om när de flyttade till Piteå och om de kom var för sig eller tillhörde samma släktlinje från början. Vi fördjupade därför analyserna ytterligare med testet som kallas ”BigY-700”. Vi har nu fått resultaten av dessa analyser.
Resultaten visar att de två släkterna bär på en gemensam mutation som fått namnet FT108569. Detta betyder att de har en gemensam anfader och tillsammans bildar en egen gren under ”Falmarksgrenen” av Buresläkten. Så här ser det ut i DNA-trädet hos Family Tree DNA.
Förkortningarna i bilden ovan är de mutationer som uppstått på de olika grenarna. ”Private Variants” visar hur många unika mutationer som de testade på varje gren i genomsnitt bär på. Det kan vara lite svårt att läsa denna bild om du inte är van vid Y-DNA-träd. Så här ser släktskapen ut i ett förenklat träd:
DNA visar att de två släktlinjerna i Piteå härstammar antingen från en man som flyttade från Falmark till Piteå eller från två bröder (eller andra nära manliga släktingar) som flyttade upp till Piteå.
Flytten till Piteå skedde troligen i tiden före de skriftliga källorna, sannolikt på 1400-talet. Vi kommer därför tyvärr aldrig att få veta exakt hur och när det skedde. Men att 1500-talets Burar i Piteå härstammar från Falmark, på en gemensam släktlinje, det kan vi se spåren av i DNA hos deras nu levande ättlingar. Detta är ännu ett bra exempel på hur mycket som går att kartlägga av historiska släktskap genom avancerade DNA-tester.
Nya DNA-resultat är nu klara från ett avancerat test av Y-kromosomen hos ännu en ättling till släkten Burman från Piteå. Resultatet visar att Burmans från Piteå bär på två nyupptäckta gemensamma mutationer i sina Y-kromosomer. Mutationerna har fått namnen Y40024 och BY74723.
Den gemensamme anfadern för de två testade Burmanättlingarna är Erik Burman, född 1762-08-02 i Piteå stad. Vi kan därför sluta oss till att de två nyupptäckta mutationerna har uppstått i någon eller några av de män som levde i generationerna mellan Olof Olofsson i Bureå (f ca 1425) och Erik Burman i Piteå.
I och med detta bildar släkten Burman från Piteå en ny egen DNA-gren av Buresläkten, som får namnet G-Y40024. Så här den grenen ut i DNA-trädet hos YFull, :
Trädet med Buresläktens mutationer och DNA-verifierade grenar ser i februari 2019 ut så här hos YFull.
Alla Buresläktens ättlingar bär på den gemensamma mutationen Z30729, som uppstod någon gång under medeltiden, före släktens stamfader Gamle Olof. Under denna syns grenar, vilka bär på speciella DNA-mutationer. G-Y30009 är Burträskgrenen (Bodbyn), G-Y40024 är Burman-grenen, G-Y93397 är Kusmarksgrenen och G-Y16788 är Falmarksgrenen.
Det är alltid lika spännande när Buresläktens DNA-verifierade släktträd växer med nya grenar. Sannolikheten är dock stor att DNA-trädet strax ritas om igen, då vi väntar på DNA-resultat från ytterligare två djuptestade grenar av släkten Burman, en från Arjeplog och en från Burträsk.
Det kommer att bli mycket spännande att se om dessa Bureättlingar också bär på de två nyupptäckta mutationerna, eller om dessa Burmansläkter bildar en eller två helt egna DNA-grenar av Buresläkten.
Men tills vidare är Burmans från Piteå ensamma om att kunna titulera sig G-Y40024!
Vid sekelskiftet 1600/1700 fanns i Burträsk en klockare vid namn Johan Jonsson Burman. Fram till nu har hans ursprung varit okänt, men DNA har nu visat att han tillhörde Buresläkten och knäckt gåtan om var han kom ifrån.
Burträsk gamla kyrka före branden 1945
Enligt källorna ska Johan ha varit född ca 1661 och påbörjat sin tjänst som klockare år 1696. Han kallas i kyrkoräkenskaperna 1697 endast för Johan Jonsson, släktnamnet Burman tillkommer först från 1698. Johan Burman var gift med Helena Thunström, dotter till komministern Johannes Abrahami Åstadius i Skellefteå, och han avled genom drunkning 1730.
Var kom då Johan Jonsson Burman ifrån? Enligt uppgifter i boken ”Burträsk, en sockenkrönika” av Jonas Gipe (1955) ska han ha kommit från Medelpad, men detta har inte gått att verifiera i källorna. Det har inte funnits några skriftliga spår att följa för att finna hans härkomst. Det har helt enkelt tagit stopp i den traditionella släktforskningen. Men nu har gåtan fått sin lösning genom DNA!
En nutida ättling till Johan Burman, som härstammar från honom via enbart män, har testat sitt Y-DNA och visat sig bära på Buresläktens Y-kromosom. Hans resultat ligger nära alla de Burelinjer som härstammar från Hjoggböle. En närmare analys av detaljerna i hans resultat visar att han dessutom har den särskilda DNA-markör som alla testade ättlingar till bonden Jon Olofsson (f ca 1625) i Hjoggböle bär på (STR-markören DYS446=19). Kronologiskt stämmer Johan Jonsson Burmans födelsetid med att han skulle vara son till Jon Olofsson i Hjoggböle och att han tar sig släktnamnet Burman passar bra med att många av Jon Olofssons släktingar antar just släktnamnet Burman.
DNA-resultatet stämmer alltså överens med det vi vet om Jon Olofsson i Hjoggböle och hans släkt. Därmed kan vi slå fast att Johan Jonsson Burman med största sannolikhet var född i Hjoggböle, som son till Jon Olofsson. Hur uppgiften om att han skulle kommit från Medelpad kommit till kan vi inte veta, men möjligen var han bosatt där när han rekryterades som klockare i Burträsk.
Än en gång har DNA kunnat lösa en släktgåta där de skriftliga källorna inte räckte till. Det är många som är ättlingar till Johan Jonsson Burman, så detta är ett stort framsteg för forskningen om Buresläkten.
För en tid sedan DNA-testades släkten Falkman, som härstammar från en manlig släktlinje utgående från Kusmark. Släkten Falkman visade sig bära på Buresläktens Y-kromosom, precis som den tidigare testade släkten Burström. Det innebär att deras gemensamme anfader i Kusmark, Jon Olofsson (född ca 1640), också helt säkert bar på samma Y-kromosom.
Nu har Falkman fått resultatet från det omfattande testet BigY, som testar 10 miljoner positioner på Y-kromosomen. Det visar sig då att Falkman och Burström bär på en gemensam mutation som ingen av de andra Bureättlingarna har. Denna mutation har fått namnet Y93397. Eftersom tidigare DNA-analyser visat att Kusmarksgrenen på något sätt härstammar från Anders Olofsson i Bureå, vet vi att just denna mutation uppstått på denna släktlinje någon gång mellan 1400-talets mitt och 1600-talet. Exakt i vilken man mutationen uppstod vet vi inte, men detta resultat hjälper oss att ringa in släktförgreningarna ytterligare. Kusmarksgrenen har nu en egen mutation – Y93397 – och det innebär att alla män som bär på den härstammar från Buresläkten via Kusmark.
Tre släktgrenar har nu sina egna unika mutationer, som skiljer ut dem från de övriga Bureättlingarna i DNA-trädet.
Ännu en viktig pusselbit i utforskandet av Buresläktens medeltida släktförgreningar ligger därmed på plats!
I något av dessa släktled har mutationen Y93397 uppstått. Exakt i vilken man vet vi inte, men nya DNA-testade kan i framtiden ringa in detta ytterligare. (klicka för större bild)
Trädet med DNA-verifierade grenar av Buresläkten fortsätter att växa i takt med att allt fler DNA-testar sig. Nu omfattar trädet mer än 20 grenar som visat sig bära på Buresläktens Y-kromosom. Den Y-kromosom som DNA-undersökningar visat att Buresläktens stamfader ”Gamle Olof” i Bureå bar på. Det innebär att cirka 225 släktskap, från 1300-talets slut fram till idag, nu är verifierade med DNA.
DNA-verifierade grenar av Buresläkten. Klicka på bilden för att se den i full storlek.
I början av året upptäcktes två nya, hittills okända, grenar av Buresläkten. En gren i Kusmark, norr om Skellefteå, och en gren i Åbyn i Burträsk socken. De bar på de mutationer som är unika för Buresläkten, men de kunde i källorna inte knytas till någon känd gren av Buresläkten.
För att undersöka grenarna närmare behövdes en riktig djupdykning i Buresläktens DNA. Jag behövde göra en detaljerad kartläggning av så kallade STR-markörer, som muterar snabbare än vanliga mutationer. Men även med den informationen visade det sig inte vara helt lätt att exakt placera in var en släktgren hör hemma för 600 år sedan. Resultaten tyder dock på att släktgrenen som dyker upp i Kusmark i slutet av 1400-talet härstammar från Gamle Olofs son Anders Olofsson i Bureå. Och att släktgrenen som dyker upp i Åbyn härstammar från någon annan av Gamle Olofs söner, eller möjligen från en bror till Gamle Olof.
Den Nils Hansson som dyker upp i Åbyn i början av 1600-talet tar i källorna över hemmanet från en känd bureättling som var barnlös. Det tyder på att han var en släkting som var arvsberättigad. Men någon möjlig far, som bar på buresläktens Y-kromosom, till denne Nils Hansson har inte hittats. Släktgrenen i Kusmark har inget som helst känt samband med Buresläkten, vilket skulle kunna tyda på att det finns någon ”felaktig” fader i de tidiga släktleden. Resultat från framtida testade kan förhoppningsvis kasta mer ljus över hur det ligger till med dessa två släktgrenar.
Vi rör oss nu i yttersta gränslandet för hur detaljerat släktgrenar, så långt tillbaka som på medeltiden, kan kartläggas med DNA. Visst kan det kännas frustrerande att inte med full säkerhet kunna foga in de två ”nya” släktgrenarna på exakt rätt ställe i Buresläkten. Men om man tänker efter en sekund så är det ju helt fantastiskt att det faktiskt går att knyta ihop släktgrenar så pass detaljerat efter 600 år med hjälp av DNA! Fortsättning följer…
Få släkter har fått sitt Y-DNA så omfattande analyserat som Buresläkten. Vi har sedan projektet startade låtit analysera i genomsnitt 13,8 miljoner DNA-positioner på Y-kromosomen för var och en av de djuptestade Bureättlingarna. Sammanlagt blir det otroliga 125 miljoner DNA-positioner totalt! Dessa nästan ofattbart stora siffror har givit oss omfattande data för att kartlägga släktträdets förgreningar under medeltiden och framåt.
Kartläggningen bygger på de mutationer som hittats hos de testade Bureättlingarna. När mutationerna hos var och en jämförs, kan släktträdets utseende räknas fram. Det träd som mutationerna hittills givit oss ser ut så här:
Tyvärr sker mutationerna med lite för långt mellanrum för att ge oss möjlighet att ännu mer i detalj studera de tidiga förgreningarna. En mutation på den Y-kromosom som ärvs längs en manslinje sker i genomsnitt ca vart 130:e år, vilket innebär att flera generationer hinner gå utan att en förgrening i trädet ger avtryck i DNA.
Det är helt fantastiskt att så pass detaljerat kunna kartlägga ett släktträd på medeltiden med hjälp av de mutationer som hittas i DNA-analysen. Men som släktforskare och DNA-nörd är man förstås nyfiken på att få reda på ännu mera. Är det möjligt? Ja, det finns faktiskt möjlighet till det, genom att verkligen borra sig ner på djupet i Buresläktens DNA!
I den enorma mängd data som DNA-analyserna givit oss finns, förutom alla upptäckta mutationer, även något som kallas ”STR-värden”. Jag ska inte gå in i detalj på vad det är, men förenklat kan man säga att det är olika ställen på Y-kromosomen som slumpmässigt kan blir längre eller kortare när kromosomen ärvs från generation till generation. Förändringar i dessa STR-värden sker oftare än vanliga mutationer, ibland så ofta som varje generation. Det innebär att vi genom att titta på dessa värden kan upptäcka förgreningar mer i detalj än bara genom att titta på mutationer.
Jag har nu gjort precis en sådan djupdykning och gjort en spännande ny upptäckt! För var och en av de testade Bureättlingarna är närmare 500 sådana här STR-värden analyserade. När jag jämför mönstret av dessa värden, framträder ett ännu mer detaljerat släktträd för den tidiga Buresläkten:
Klicka på bilden för en större version
Nu framträder plötsligt de tidiga förgreningarna mer i detalj. Vi kan se att förändringen av ett specifikt STR-värde skett i en särskild person, nämligen Gamle Olofs son Anders Olofsson i 1400-talets Bureå. Ättlingarna till Anders Olofssons bror Olof Olofsson (Burman-grenen) har inte denna förändring. Nu kan vi alltså i framtiden, med hjälp av detta värde, kontrollera exakt vilken av Gamle Olofs två kända söner en Bureättling härstammar från!
Än viktigare är att jag identifierat två förändringar som måste ha skett hos självaste Gamle Olof eller möjligen hans far/farfar. De förändringarna finns nämligen inte hos de personer som härstammar från den så kallade Falmarksgrenen. Det här visar att Falmarksgrenen grenade ut sig mycket nära i tiden (sannolikt 1-3 generationer innan Gamle Olof).
Allra viktigast blir det här nya, mer detaljerade, trädet för att avgöra var de två nyupptäckta okända Bure-linjerna hör hemma i släktträdet. Mutationerna har hittills bara kunnat visa att de inte tillhör Falmarksgrenen och att de är två riktigt gamla grenar av Buresläkten. Analysen av deras STR-värden pågår och när den är klar kommer vi troligen att se vilken av Gamle Olofs söner de utgår från, eller om de kanske till och med utgår från en okänd son eller en okänd bror till Gamle Olof.
Oavsett var de nya grenarna visar sig höra hemma, så kommer de att ge oss ny kunskap om tidigare okända delar av den tidiga Buresläkten. Spännande fortsättning följer…
I slutet av 2016 upptäcktes, helt överraskande, att två nya släktlinjer bär på Buresläktens Y-kromosom. Detta trots att någon härstamning från Buresläkten inte kunde hittas i varken primärkällor eller i Johan Bures släktbok. De tidigast kända männen på respektive fädernelinje har inget känt samband med de dokumenterade delarna av Buresläkten.
Detta är mycket spännande. Hur ser dessa två Bureättlingars koppling till Buresläkten ut? Härstammar de från Buresläkten i Bureå eller den så kallade ”Falmarksgrenen”? Eller kanske till den nyligen kartlagda ”Burträskgrenen”? Kan de vara resultatet av så kallade NPE (”Non Parental Events”), alltså ”felaktiga” fäder någonstans på vägen?
Ingen vet och frågetecknen är många. Därför genomfördes, med hjälp av donationer från många Bure-intresserade bidragsgivare, omfattande Y-DNA-tester (så kallade BigY) på båda linjerna.
Nu är första steget i DNA-analysen klart. Och första frågan är nu besvarad – båda släktlinjerna visar sig vara närmast släkt med Buresläkten i Bureå-Ostvik-Röbäck, inte med släktgrenen i Falmark eller Burträsk!
Buresläktens släktträd som det ser ut hos YFull.com. De gröna rutorna är namnen på de mutationer som definierar varje gren och de två nyupptäckta släktlinjerna är markerade med ”new”. (Klicka på bilden för att se den i större format.)
Som kan ses i bilden, placerar den preliminära analysen (hos YFull.com) in båda dessa släktlinjer bland Gamle Olofs ättlingar i Bureå, Ostvik och Röbäck. Frågan är nu vilken av Gamle Olofs söner de härstammar från? Eller om de rent av härstammar från en bror till Gamle Olof eller grenar ut sig ännu tidigare? Det vet vi inte än, men detta kommer förhoppningsvis den slutgiltiga analysen att ge svar på inom den närmaste månaden.
Väntan på detta är oliiiiidligt spännande! När så DNA har berättat för oss var släktlinjerna hör hemma i släktträdet, vidtar ett spännande sökande i källorna efter hur det hela kan hänga ihop. Förhoppningsvis kommer vi att kunna skriva ett nytt kapitel i Buresläktens historia genom att placera in två nya, tidigare helt okända, grenar av Buresläkten. Forstsättning följer…
För två år sedan upptäcktes en släktlinje i Burträsk som bär på Buresläktens Y-kromosom. Detta ledde då till att två osäkra faderskap kunde verifieras med DNA. Denna släktlinjes Y-DNA analyserades då med testet BigY och visade sig ha fyra unika mutationer, som ingen av de andra analyserade Bure-linjerna har.
Nu har ännu en släktlinje som härstammar från Gamle Olofs ättlingar i Burträsk, nämligen släkten Tholander, analyserat sin Y-kromosom med testet BigY. Tholanders släktlinje delade sig från den tidigare kända linjen i mitten av 1700-talet. Och nu visar resultatet att släkten Tholander delar två av de fyra tidigare unika mutationer som den andra Burträsklinjen bär på. Därmed vet vi att de två mutationerna uppstått på vägen från Jakob Andersson, född ca 1490 i Bureå, till Lars Jonsson Ruth, född 1722 i Åbyn, Burträsk.
Så ser den nya DNA-verifierade grenen ut i trädet hos YFull.com (Klicka på bilden för att se den i större format).
De två mutationerna har fått namnen Y30009 och Y30333 och den nya gren som de bildar i Y-DNA-trädet ger vi nu namnet Burträskgrenen. Det är riktigt roligt att se hur Buresläktens DNA-träd nu växer med en DNA-verifierad gren ända fram till 1700-talet. Och tidsberäkningen som YFull gjort, att de två släktlinjerna har en gemensam anfader för 300 år sedan (TMRCA=300 ybp) stämmer mycket väl med verkligheten.
Burträsk gamla kyrka före branden 1945
