Välkommen till DNA-forskning om Bureätten

Välkommen till sidan om den spännande DNA-forskningen kring Sveriges mest sägenomspunna släkt – Bureätten – från det medeltida Bureå i Västerbotten.

I ett samarbete mellan svenska släktforskare utforskas Bure-släkten vetenskapligt med hjälp av genetisk genealogi. Vi försöker verifiera vilka släktskap i släktberättelserna som är verkliga, finna nya släktlinjer och undersöka Bureättens djupa ursprung. Undersökningarna omfattar både Y-DNA, som följer raka manslinjer, och mtDNA, som följer raka kvinnolinjer. /Peter Sjölund

Klockare Burmans gåta löst

Vid sekelskiftet 1600/1700 fanns i Burträsk en klockare vid namn Johan Jonsson Burman. Fram till nu har hans ursprung varit okänt, men DNA har nu visat att han tillhörde Buresläkten och knäckt gåtan om var han kom ifrån.

Burträsk gamla kyrka före branden 1945

Enligt källorna ska Johan ha varit född ca 1661 och påbörjat sin tjänst som klockare år 1696. Han kallas i kyrkoräkenskaperna 1697 endast för Johan Jonsson, släktnamnet Burman tillkommer först från 1698. Johan Burman var gift med Helena Thunström, dotter till komministern Johannes Abrahami Åstadius i Skellefteå, och han avled genom drunkning 1730.

Var kom då Johan Jonsson Burman ifrån? Enligt uppgifter i boken ”Burträsk, en sockenkrönika” av Jonas Gipe (1955) ska han ha kommit från Medelpad, men detta har inte gått att verifiera i källorna. Det har inte funnits några skriftliga spår att följa för att finna hans härkomst. Det har helt enkelt tagit stopp i den traditionella släktforskningen. Men nu har gåtan fått sin lösning genom DNA!

En nutida ättling till Johan Burman, som härstammar från honom via enbart män, har testat sitt Y-DNA och visat sig bära på Buresläktens Y-kromosom. Hans resultat ligger nära alla de Burelinjer som härstammar från Hjoggböle. En närmare analys av detaljerna i hans resultat visar att han dessutom har den särskilda DNA-markör som alla testade ättlingar till bonden Jon Olofsson (f ca 1625) i Hjoggböle bär på (STR-markören DYS446=19). Kronologiskt stämmer Johan Jonsson Burmans födelsetid med att han skulle vara son till Jon Olofsson i Hjoggböle och att han tar sig släktnamnet Burman passar bra med att många av Jon Olofssons släktingar antar just släktnamnet Burman.

DNA-resultatet stämmer alltså överens med det vi vet om Jon Olofsson i Hjoggböle och hans släkt. Därmed kan vi slå fast att Johan Jonsson Burman med största sannolikhet var född i Hjoggböle, som son till Jon Olofsson. Hur uppgiften om att han skulle kommit från Medelpad kommit till kan vi inte veta, men möjligen var han bosatt där när han rekryterades som klockare i Burträsk.

Än en gång har DNA kunnat lösa en släktgåta där de skriftliga källorna inte räckte till. Det är många som är ättlingar till Johan Jonsson Burman, så detta är ett stort framsteg för forskningen om Buresläkten.

En ny mutationsgren utsprungen

För en tid sedan DNA-testades släkten Falkman, som härstammar från en manlig släktlinje utgående från Kusmark. Släkten Falkman visade sig bära på Buresläktens Y-kromosom, precis som den tidigare testade släkten Burström. Det innebär att deras gemensamme anfader i Kusmark, Jon Olofsson (född ca 1640), också helt säkert bar på samma Y-kromosom.

Nu har Falkman fått resultatet från det omfattande testet BigY, som testar 10 miljoner positioner på Y-kromosomen. Det visar sig då att Falkman och Burström bär på en gemensam mutation som ingen av de andra Bureättlingarna har. Denna mutation har fått namnet Y93397. Eftersom tidigare DNA-analyser visat att Kusmarksgrenen på något sätt härstammar från Anders Olofsson i Bureå, vet vi att just denna mutation uppstått på denna släktlinje någon gång mellan 1400-talets mitt och 1600-talet. Exakt i vilken man mutationen uppstod vet vi inte, men detta resultat hjälper oss att ringa in släktförgreningarna ytterligare. Kusmarksgrenen har nu en egen mutation – Y93397 – och det innebär att alla män som bär på den härstammar från Buresläkten via Kusmark.

Tre släktgrenar har nu sina egna unika mutationer, som skiljer ut dem från de övriga Bureättlingarna i DNA-trädet.

Ännu en viktig pusselbit i utforskandet av Buresläktens medeltida släktförgreningar ligger därmed på plats!

I något av dessa släktled har mutationen Y93397 uppstått. Exakt i vilken man vet vi inte, men nya DNA-testade kan i framtiden ringa in detta ytterligare. (klicka för större bild) 

Släktträdet växer med tidigare okända grenar

Trädet med DNA-verifierade grenar av Buresläkten fortsätter att växa i takt med att allt fler DNA-testar sig. Nu omfattar trädet mer än 20 grenar som visat sig bära på Buresläktens Y-kromosom. Den Y-kromosom som DNA-undersökningar visat att Buresläktens stamfader ”Gamle Olof” i Bureå bar på. Det innebär att cirka 225 släktskap, från 1300-talets slut fram till idag, nu är verifierade med DNA.


DNA-verifierade grenar av Buresläkten. Klicka på bilden för att se den i full storlek.

I början av året upptäcktes två nya, hittills okända, grenar av Buresläkten. En gren i Kusmark, norr om Skellefteå, och en gren i Åbyn i Burträsk socken. De bar på de mutationer som är unika för Buresläkten, men de kunde i källorna inte knytas till någon känd gren av Buresläkten.

För att undersöka grenarna närmare behövdes en riktig djupdykning i Buresläktens DNA. Jag behövde göra en detaljerad kartläggning av så kallade STR-markörer, som muterar snabbare än vanliga mutationer. Men även med den informationen visade det sig inte vara helt lätt att exakt placera in var en släktgren hör hemma för 600 år sedan. Resultaten tyder dock på att släktgrenen som dyker upp i Kusmark i slutet av 1400-talet härstammar från Gamle Olofs son Anders Olofsson i Bureå. Och att släktgrenen som dyker upp i Åbyn härstammar från någon annan av Gamle Olofs söner, eller möjligen från en bror till Gamle Olof.

Den Nils Hansson som dyker upp i Åbyn i början av 1600-talet tar i källorna över hemmanet från en känd bureättling som var barnlös. Det tyder på att han var en släkting som var arvsberättigad. Men någon möjlig far, som bar på buresläktens Y-kromosom, till denne Nils Hansson har inte hittats. Släktgrenen i Kusmark har inget som helst känt samband med Buresläkten, vilket skulle kunna tyda på att det finns någon ”felaktig” fader i de tidiga släktleden. Resultat från framtida testade kan förhoppningsvis kasta mer ljus över hur det ligger till med dessa två släktgrenar.

Vi rör oss nu i yttersta gränslandet för hur detaljerat släktgrenar, så långt tillbaka som på medeltiden, kan kartläggas med DNA. Visst kan det kännas frustrerande att inte med full säkerhet kunna foga in de två ”nya” släktgrenarna på exakt rätt ställe i Buresläkten. Men om man tänker efter en sekund så är det ju helt fantastiskt att det faktiskt går att knyta ihop släktgrenar så pass detaljerat efter 600 år med hjälp av DNA! Fortsättning följer…

På djupet i Buresläktens DNA

Få släkter har fått sitt Y-DNA så omfattande analyserat som Buresläkten. Vi har sedan projektet startade låtit analysera i genomsnitt 13,8 miljoner DNA-positioner på Y-kromosomen för var och en av de djuptestade Bureättlingarna. Sammanlagt blir det otroliga 125 miljoner DNA-positioner totalt! Dessa nästan ofattbart stora siffror har givit oss omfattande data för att kartlägga släktträdets förgreningar under medeltiden och framåt.

Kartläggningen bygger på de mutationer som hittats hos de testade Bureättlingarna. När mutationerna hos var och en jämförs, kan släktträdets utseende räknas fram. Det träd som mutationerna hittills givit oss ser ut så här:

Tyvärr sker mutationerna med lite för långt mellanrum för att ge oss möjlighet att ännu mer i detalj studera de tidiga förgreningarna. En mutation på den Y-kromosom som ärvs längs en manslinje sker i genomsnitt ca vart 130:e år, vilket innebär att flera generationer hinner gå utan att en förgrening i trädet ger avtryck i DNA.

Det är helt fantastiskt att så pass detaljerat kunna kartlägga ett släktträd på medeltiden med hjälp av de mutationer som hittas i DNA-analysen. Men som släktforskare och DNA-nörd är man förstås nyfiken på att få reda på ännu mera. Är det möjligt? Ja, det finns faktiskt möjlighet till det, genom att verkligen borra sig ner på djupet i Buresläktens DNA!

I den enorma mängd data som DNA-analyserna givit oss finns, förutom alla upptäckta mutationer, även något som kallas ”STR-värden”. Jag ska inte gå in i detalj på vad det är, men förenklat kan man säga att det är olika ställen på Y-kromosomen som slumpmässigt kan blir längre eller kortare när kromosomen ärvs från generation till generation. Förändringar i dessa STR-värden sker oftare än vanliga mutationer, ibland så ofta som varje generation. Det innebär att vi genom att titta på dessa värden kan upptäcka förgreningar mer i detalj än bara genom att titta på mutationer.

Jag har nu gjort precis en sådan djupdykning och gjort en spännande ny upptäckt! För var och en av de testade Bureättlingarna är närmare 500 sådana här STR-värden analyserade. När jag jämför mönstret av dessa värden, framträder ett ännu mer detaljerat släktträd för den tidiga Buresläkten:

Klicka på bilden för en större version

Nu framträder plötsligt de tidiga förgreningarna mer i detalj. Vi kan se att förändringen av ett specifikt STR-värde skett i en särskild person, nämligen Gamle Olofs son Anders Olofsson i 1400-talets Bureå. Ättlingarna till Anders Olofssons bror Olof Olofsson (Burman-grenen) har inte denna förändring. Nu kan vi alltså i framtiden, med hjälp av detta värde, kontrollera exakt vilken av Gamle Olofs två kända söner en Bureättling härstammar från!

Än viktigare är att jag identifierat två förändringar som måste ha skett hos självaste Gamle Olof eller möjligen hans far/farfar. De förändringarna finns nämligen inte hos de personer som härstammar från den så kallade Falmarksgrenen. Det här visar att Falmarksgrenen grenade ut sig mycket nära i tiden (sannolikt 1-3 generationer innan Gamle Olof).

Allra viktigast blir det här nya, mer detaljerade, trädet för att avgöra var de två nyupptäckta okända Bure-linjerna hör hemma i släktträdet. Mutationerna har hittills bara kunnat visa att de inte tillhör Falmarksgrenen och att de är två riktigt gamla grenar av Buresläkten. Analysen av deras STR-värden pågår och när den är klar kommer vi troligen att se vilken av Gamle Olofs söner de utgår från, eller om de kanske till och med utgår från en okänd son eller en okänd bror till Gamle Olof.

Oavsett var de nya grenarna visar sig höra hemma, så kommer de att ge oss ny kunskap om tidigare okända delar av den tidiga Buresläkten. Spännande fortsättning följer…

Buresläktens första kvinnolinje identifierad för DNA-test

Johan Bures utredning av sin moders släkt, Buresläkten, är unik på flera sätt. En stor sak är att Johan Bure kartlade såväl sina manliga som kvinnliga släktingar. Detta i en tid då släktforskning normalt bara handlade om män.

Buresläktens kvinnor är lika intressanta för forskningen som männen. Att använda mitokondrie-DNA (mtDNA) i kvinnoforskningen bjuder dock på flera svårigheter, jämfört med Y-DNA-utforskningen av männens linjer. Dels rent biologiskt och tekniskt men även släktforskningsmässigt.

Detta får dock inte hindra oss från att försöka använda DNA i utforskningen av Buresläktens kvinnolinjer. Vi inriktar mtDNA-forskningen kring Buresläkten på att försöka fastställa mtDNA för ett antal kvinnogrenar i tidiga generationer av Buresläkten.

Första kvinnolinjen nu kartlagd tillbaka till 1400-talet!

En av de kvinnor som tidigast nämns i Buresläkten är Gölug i Storkåge, norr om Skellefteå. Gölug nämns i Johan Bures släktbok i samband med Anders Jakobssons hustru Malin i Kåge; ”Hennes moder heet Gölugh och war ifrå Helsingeland”.

Gölug var frilla till kyrkoherden i Skellefteå, Herr Andreas, och deras gemensamma dotter Malin Andersdotters äktenskap med Anders Jakobsson kungjordes av ärkebiskopen Johannes Magnus i Uppsala.

Vi har nu lyckats kartlägga en obruten kvinnolinje från Gölug, 16 generationer, fram till idag levande personer. En av dessa ättlingar kommer nu att DNA-testas för att få fram det som sannolikt var Gölugs mtDNA. Vi kommer förstås att söka fler linjer som grenat ut sig så nära Gölug som möjligt, för att bli mer säkra på att det inte finns några ”inofficiella” mödrar på vägen.

Vi har även kvinnolinjer från Lucia Andersdotter, ”Lilla Lussi”, i Viken samt andra av Anders Olofssons döttrar under utredning. Ett nytt spännande kapitel i DNA-undersökningarna av Buresläkten har inletts!

Två nya Burelinjer – men hur hänger de ihop?

I slutet av 2016 upptäcktes, helt överraskande, att två nya släktlinjer bär på Buresläktens Y-kromosom. Detta trots att någon härstamning från Buresläkten inte kunde hittas i varken primärkällor eller i Johan Bures släktbok. De tidigast kända männen på respektive fädernelinje har inget känt samband med de dokumenterade delarna av Buresläkten.

Detta är mycket spännande. Hur ser dessa två Bureättlingars koppling till Buresläkten ut? Härstammar de från Buresläkten i Bureå eller den så kallade ”Falmarksgrenen”? Eller kanske till den nyligen kartlagda ”Burträskgrenen”? Kan de vara resultatet av så kallade NPE (”Non Parental Events”), alltså ”felaktiga” fäder någonstans på vägen?

Ingen vet och frågetecknen är många. Därför genomfördes, med hjälp av donationer från många Bure-intresserade bidragsgivare, omfattande Y-DNA-tester (så kallade BigY) på båda linjerna.

Nu är första steget i DNA-analysen klart. Och första frågan är nu besvarad – båda släktlinjerna visar sig vara närmast släkt med Buresläkten i Bureå-Ostvik-Röbäck, inte med släktgrenen i Falmark eller Burträsk!

Buresläktens släktträd som det ser ut hos YFull.com. De gröna rutorna är namnen på de mutationer som definierar varje gren och de två nyupptäckta släktlinjerna är markerade med ”new”. (Klicka på bilden för att se den i större format.)

Som kan ses i bilden, placerar den preliminära analysen (hos YFull.com) in båda dessa släktlinjer bland Gamle Olofs ättlingar i Bureå, Ostvik och Röbäck. Frågan är nu vilken av Gamle Olofs söner de härstammar från? Eller om de rent av härstammar från en bror till Gamle Olof eller grenar ut sig ännu tidigare? Det vet vi inte än, men detta kommer förhoppningsvis den slutgiltiga analysen att ge svar på inom den närmaste månaden.

Väntan på detta är oliiiiidligt spännande! När så DNA har berättat för oss var släktlinjerna hör hemma i släktträdet, vidtar ett spännande sökande i källorna efter hur det hela kan hänga ihop. Förhoppningsvis kommer vi att kunna skriva ett nytt kapitel i Buresläktens historia genom att placera in två nya, tidigare helt okända, grenar av Buresläkten. Forstsättning följer…

Buträskgrenens DNA kartlagt

För två år sedan upptäcktes en släktlinje i Burträsk som bär på Buresläktens Y-kromosom. Detta ledde då till att två osäkra faderskap kunde verifieras med DNA. Denna släktlinjes Y-DNA analyserades då med testet BigY och visade sig ha fyra unika mutationer, som ingen av de andra analyserade Bure-linjerna har.

Nu har ännu en släktlinje som härstammar från Gamle Olofs ättlingar i Burträsk, nämligen släkten Tholander, analyserat sin Y-kromosom med testet BigY. Tholanders släktlinje delade sig från den tidigare kända linjen i mitten av 1700-talet. Och nu visar resultatet att släkten Tholander delar två av de fyra tidigare unika mutationer som den andra Burträsklinjen bär på. Därmed vet vi att de två mutationerna uppstått på vägen från Jakob Andersson, född ca 1490 i Bureå, till Lars Jonsson Ruth, född 1722 i Åbyn, Burträsk.

Så ser den nya DNA-verifierade grenen ut i trädet hos YFull.com (Klicka på bilden för att se den i större format).

De två mutationerna har fått namnen Y30009 och Y30333 och den nya gren som de bildar i Y-DNA-trädet ger vi nu namnet Burträskgrenen. Det är riktigt roligt att se hur Buresläktens DNA-träd nu växer med en DNA-verifierad gren ända fram till 1700-talet. Och tidsberäkningen som YFull gjort, att de två släktlinjerna har en gemensam anfader för 300 år sedan (TMRCA=300 ybp) stämmer mycket väl med verkligheten.

160 släktskap i Buresläkten verifierade med DNA

För ganska precis fyra år sedan kläcktes den djärva idén. Kunde det vara möjligt att använda DNA för att verifiera de medeltida släktskapen inom Buresläkten? De släktskap som Johan Bure i 1600-talets början nedtecknade från sina släktingars muntliga berättelser.

Några nu levande män, härstammande på sitt raka fäderne från de tidigast kända männen i Buresläkten,  fick sina Y-kromosomer testade. I november 2013 låg resultatet klart och alla nedskrivna släktskap på 1400-talet i norra Västerbotten visade sig stämma med DNA! Det som Johan Bures släktingar hade berättat var alltså korrekt ända tillbaka till Buresläktens stamfader ”Gamle Olof” (Olof Hersesson).

Samtidigt visade DNA att den adliga ätten Bures påstådda fädernehärstamning från Buresläkten var en påhittad släktlinje, vilken därmed måste strykas ur alla släktträd. De adlade ”Burarna” var dock fortfarande tvättäkta Bure-ättlingar, då deras mor härstammade från Buresläkten i Skellefteå. Det var bara deras fädernelinje som inte överensstämde med verkligheten.

Sedan dess har fler Bure-linjer upptäckts. Dels genom att släktlinjer, som hittats via traditionell källforskning, visat sig bära på Buresläktens Y-kromosom. Och dels genom att DNA-testade män oväntat visat sig bära på Buresläktens Y-DNA, varefter deras släktlinje med hjälp av noggrann källforskning kunnat knytas till släkten.

Släktträdet med DNA-verifierade Burelinjer har på detta sätt sakta växt under de senaste tre åren. Idag har vi hela 160 släktskap verifierade med DNA! 160 släktskap från 1400-talet fram till idag. Det är fantastiskt hur DNA på detta sätt kan visa att långa framforskade släktlinjer stämmer med verkligheten. Det som växt fram är ett av världens största släktträd som är verifierat i både skriftliga källor och med DNA!

Hittills har vi bara redovisat de tidigaste generationerna för varje verifierad släktlinje. Men nu redovisar vi för första gången samtliga DNA-verifierade släktlinjer fram till slutet av 1800-talet eller början av 1900-talet. Med detta hoppas vi DNA-resultaten kring Buresläkten ska bli till nytta för ännu fler. Den som i sin släktforskning kommer in på någon av dessa linjer kan nu känna sig säker på att den vidare härstamningen bakåt stämmer med verkligheten och är verifierad i både skriftliga källor och DNA.

Klicka på bilden för att få se släktträdet i full storlek. Det är stort, så du kan behöva zooma i din webbläsare för att kunna läsa texten.

Två okända linjer

Som visas i bilden över det stora släktträdet med verifierade Bure-linjer, finns det två linjer som vi inte vet var de hör hemma. De bär på Buresläktens Y-kromosom, men deras släktlinjer kan inte kopplas i några källor till den övriga Buresläkten. Om vi visste hur de hängde ihop med de andra grenarna, skulle vi få värdefull ny information om Buresläkten. Vägen framåt för att ta reda på det är att göra testet BigY på de två grenarna.

Vi hoppas att donationer från många Bure-intresserade släktforskare ska göra det möjligt. Så att släktträdet för en av världens mest spännande släkter kan fortsätta växa.

Falmarksgrenen träder fram i offentligheten

Den så kallade ”Falmarksgrenen” av Buresläkten är benämningen på de två ättlingalinjer från 1500-talsbönder i byn Falmark som visat sig bära på Buresläktens Y-kromosom. DNA-undersökningarna har klart visat att släktgrenen är en separat gren av släkten med ursprung i tiden före Gamle Olof i Bureå.

Detta har tolkats som att de uppgifter en släkting till Johan Bure lämnade, om att Gamle Olof hade en bror Fale, vilken skulle ha grundat byn Falmark, sannolikt är riktiga. Enligt de uppgifter som Johan Bure nedtecknade skulle nämligen alla bönder i 1500-talets Falmark ha härstammat från denne Fale Hersesson.

De omfattande så kallade BigY-testerna av de två Falmarksättlingarnas Y-kromosomer har visat hur deras släktlinjer bär på tre gemensamma mutationer (så kallade SNPs) som Gamle Olofs ättlingar inte har. Det är detta som visar att de är en separat släktgren. Nu har ättlingarnas BigY-resultat analyserats färdigt hos företaget Yfull och dessutom infogats i deras officiella YDNA-träd. I Yfull:s träd nedan syns nu tydligt hur Falmarksbönderna grenar ut sig som en egen gren av släkten. Troligen har de en gemensam anfader i början av 1500- eller slutet av 1400-talet.

Yfull-Falmark

Falmarksgrenens haplogrupp är nu fastställd till G-Y16788 medan Gamle Olofs ättlingar tillhör haplogruppen G-Y12970* (stjärnan betyder att någon gemensam undergrupp till Y12970 ännu inte identifierats)

DNA-resultaten antyder dock fortfarande på att Falmarksgrenen grenat ut sig från släkten flera generationer före Olof Hersesson, vilket isåfall inte stämmer med släktingens uppgifter om att den härstammar från en bror till Olof. Men den slumpmässiga variationen i hur ofta mutationer uppstår gör det svårt att slå fast exakt när grenen bildades. Vi hoppas att fler ättlingalinjer ska upptäckas som kan göra beräkningarna mer exakta.

Falmarksgrenen är en egen gren!

Ända sedan vi för ett drygt år sedan upptäckte en bärare av Buresläktens Y-kromosom med fädernelinje från 1500-talets Falmark, har fler och fler indikationer pekat på att det verkligen finns en agnatisk ”falmarksgren” av Buresläkten. En släktgren som skulle innebära att de uppgifter Johan Bure upptecknade, om att Gamle Olof hade en bror som hette Fale som grundlade byn Falmark, högst sannolikt är riktiga.

För några månader sedan kom analysen av det omfattande BigY-testet som gjorts på den första ättlingen från Falmark. Analysen visade på STR-värden som gav en tydlig indikation på att Bureättlingarna från Falmark tillhörde en separat gren av släkten. Men eftersom slumpen alltid är närvarande vid DNA-mutationer kan man inte dra säkra slutsatser om släktförhållanden på medeltiden utifrån endast ett resultat.

För att undersöka detta ytterligare beställdes ett BigY-test även för den andra släktlinje från Falmark som visat sig bära på Buresläktens Y-kromosom. Nu har resultatet kommit av detta test och det ger ett tydligt bevis för att Bureättlingarna i Falmark tillhör en egen släktgren, som grenat ut sig strax före Gamle Olof! Det släktträd som DNA visar kan läggas över det träd som Johan Bure nedtecknade och överensstämmelsen är nästan kusligt exakt…

Falmarks-SNP

Falmarksgrenen delar alla Buresläktens mutationer (så kallade SNPs) fram till Gamle Olof, men har sedan tre egna mutationer innan den delar upp sig i de två falmarkslinjerna. Det måste man tolka som att den grenat ut sig inom några generationer före Gamle Olof, sedan fortlevt som en linje fram till 1500-talet och då grenat ut sig till två släktlinjer.

Genom att räkna antalet unika mutationer på varje gren är det ingen tvekan om att ättlingalinjerna från Falmark tillhör en egen gren som härstammar från tiden före Gamle Olof. Det går inte att fastslå att den härstammar exakt från Olofs bror (den kan vara någon eller några generationer äldre). I kombination med den muntliga traditionen om Herse och hans två söner Olof och Fale är det dock mycket, mycket troligt att släktberättelsen stämmer, att Herse nu måste anses ha funnits i verkligheten och att han ska räknas som Buresläktens tidigast kände stamfader.