Välkommen till DNA-forskning om Bureätten

Välkommen till sidan om den spännande DNA-forskningen kring Sveriges mest sägenomspunna släkt – Bureätten – från det medeltida Bureå i Västerbotten.

I ett samarbete mellan svenska släktforskare utforskas Bure-släkten med hjälp av genetisk genealogi. Vi försöker verifiera vilka släktskap i släktberättelserna som är verkliga, finna nya släktlinjer och undersöka Bureättens djupa ursprung. /Peter Sjölund

Djupdykning gav 5 nya nivåer (hittills)

Den inledande undersökningen av ättlingarna till Gamle Olof i Bureå visade att de alla tillhör YDNA haplogruppen G-L497 (baserat på de testades STR-värden). Det innebar att Gamle Olofs YDNA kunde fastställas till G-L497 (se bild).

G2-L497

Nästa steg i undersökningarna av Buresläktens YDNA blev att beställa ett mycket omfattande test av Y-kromosomen hos en av bureättlingarna i form av testet BigY, vilket analyserar mer än 10 miljoner positioner på y-kromosomen.

Resultatet av det testet har nu tagit buresläktens YDNA längre ut i trädet för haplogrupp G. Närmare bestämt fem nivåer längre ut i trädet och Buresläktens YDNA är nu fastställt till G-S2808 (se bild).

G2-S2808

Vad säger detta oss? Jo, det betyder att Gamle Olof hade en gemensam agnatisk anfader med andra som visat sig tillhöra G-S2808. Och var finns då dessa? Idag är antalet som testat just denna mutation ganska litet, så kartan är allt annat än heltäckande. Men just nu ser läget ut så här:

Karta-S2808-140727

Tidigast kända agnatiska anfäder för personer som testat positivt för mutationen S2808 (juli 2014).

Alla dessa personer har alltså en gemensam agnatisk anfader. Kan man veta hur långt tillbaka i tiden? Ja, det kan man faktiskt beräkna. Det BigY-test som genomförts visar att den testade Bureättlingen har 20 s k ”privata” mutationer, alltså mutationer som ingen annan i världen ännu visat sig ha. Med ledning av detta kan den gemensamme anfadern uppskattas ha levt för 2500-3000 år sedan, vilket är väldigt länge sedan… Detta ger oss tyvärr ingen ledtråd till var buresläkten kom ifrån innan den dök upp i Västerbotten.

Vidare djupanalyser håller nu på att göras för att förhoppningsvis hitta andra personer som har någon av buresläktens mutationer och därmed alltså är lite närmare släkt. Hittills har ingen någorlunda nära släkting hittats någon annanstans i världen, men för varje person som testar sig ökar chansen till ett genombrott när det gäller buresläktens djupa ursprung.

Den förlorade sonen återfunnen?

Den förste okände Buresläktingen med rötter utanför Sveriges gränser har hittats! Helt oväntat har en person i USA med rötter från Danmark visat sig ha ett YDNA som nära matchar Buresläktens YDNA. Han är helt klart Buresläkting. Men hur?

Det finns två scenarion: Antingen tillhör han någon av Gamle Olofs ättlingalinjer som hamnat i Danmark eller också tillhör han en släkt med rötter i Danmark i tiden före det att Buresläktens uppträder i Västerbotten. Det senare skulle innebära att Buresläkten härstammar från Danmark med omnejd.

Detta måste förstås undersökas! Den anfader som emigrerade till Amerika var Jørgen Jørgensen, född 1848 i Blegebæk, Ketting sogn. Han var son till Peter Jørgensen, som hittills varit den tidigast kände anfadern till den amerikanske Buresläktingen. En djupdykning i de danska kyrkböckerna ger tre generationer till:

1 Jørgen Jørgensen. Född 1848-09-30 i Blegebæk, Ketting sogn, DK.
2 Peter Jørgensen. Född 1824-02-02 i Blegebæk, Ketting sogn, DK.
4 Jørgen Peter Petersen. Född 1785-10-17 i Gamle Haderslev sogn, DK
8 Valentin Petersen. Född ca 1755. Gift 1782-09-07 i Stepping sogn, DK
16 Peter Laudsen. Född ca 1730. Gift med Christiana Erichsdatter.

Jaha? Vad blev vi för klokare av detta? Jo, enligt Valentin Petersens vigselnotis bodde fadern Peter Laudsen i Norge.

Och Norge figurerar faktiskt i den tidiga Bure-genealogin. Enligt Johannes Buréus ska Gamle Olofs sonsons sonson Per Eriksson i Ostvik ha flyttat till Norge. Om det stämmer hamnade alltså en av Buresläktens YDNA-linjer i Norge i mitten av 1500-talet. Kan det vara så att vi i den danska släkten hittat igen ättlingar till den till Norge utvandrade Burelinjen? Det vore isåfall sensationellt och väldigt spännande. För att bringa klarhet i detta krävs fördjupade tester av den nyupptäckte ättlingen.

Den DNA-testade amerikanen testade sig för ett antal år sedan hos företaget SMGF, vilket sedan köptes upp av Ancestry. Ancestry lägger nu ner sina YDNA-tester och ska kassera alla prover… Vi har därför bett amerikanen att överföra sina resultat till FTDNA för att bevara dem för framtiden. Nästa steg blir att uppgradera honom till 67 markörers YDNA-test för att kunna göra en noggrannare jämförelse med övriga Burelinjer.

Fortsättning följer och detta kan bli en riktigt rolig Norgehistoria!

DNA-verifierade Burefamiljen växer

Ännu en av Buresläktens ättlingalinjer har nu verifierats med hjälp av DNA. Det är släkten Burman i Umeå, som härstammar från Jon Olofsson i Hjoggböle, son till Olof Ambrosiusson. Därmed är två släkter Burman nu säkert härstammande från Buresläkten i Bureå via två av sönerna till Olof Ambrosiusson. Den nya släktlinjen finns inlagd i släktlinjeöversikten.

I släktens s k STR-profil ses tydligt hur en mutation (DYS406S1) uppstått i någon av generationerna mellan Gamle Olof och Olof Ambrosiusson och hur sedan en mutation uppstått på vardera Burman-grenen (DYS511 respektive DYS446) under de senaste 300 åren. Det skulle i och för sig också kunna vara så att mutationen i DYS406S1 uppstått i Gamle Olofs son Anders Olofsson och att Gamle Olof i själva verket hade värdet 12 på denna STR. Det är mindre sannolikt, då det bara är en generation att mutera på jämfört med sex generationer på Burmanlinjen, men nästa linje som hittas kommer troligen att avgöra vilket som var det rätta värdet hos Gamle Olof.

Falmarksgren av Buresläkten verifierad

Nya testresultat visar att den misstänkta släktlinjen med ursprung i Falmark och 1500-talsbonden Nils Nilsson verkligen bär på Buresläktens Y-DNA. Detta är en mycket betydelsefull och spännande upptäckt då det indikerar att Johannes Buréus uppgifter om en bror till Gamle Olof kan vara historiskt riktiga!

Nils Nilsson i Falmark var inte, enligt Buréus, agnatisk ättling till Gamle Olof. Han måste därför ha ärvt buresläktens Y-DNA från någon tidigare generation av Buresläkten. Buréus skrev att det berättades i släkten att Gamle Olof i Bureå skulle ha haft en broder vid namn Fale, som ”byggde på faderns fäbodar och kallade det Falmark”. Han sägs ha varit förfader till de 16 bönderna i Falmark. Att en av de tidigast kända bönderna i Falmark nu visar sig på fädernet härstamma från Buresläkten är ett starkt indicium på att denna berättelse kan vara sann och att Gamle Olof kan ha haft en bror vid namn Fale som grundade byn Falmark.

Det kan alltså vara så att vi med hjälp av DNA kan utsträcka den trovärdiga delen av Buregenealogin ännu en generation bakåt. Tester av personer som via sina raka fädernelinjer härstammar från andra 1500-talsbönder i Falmark skulle ytterligare stärka den möjligheten. Om någon känner till någon sådan släktlinje, är vi mycket intresserade av att ta del av den!

Falmarksgrenens plats i genealogin visas på sidan om släktlinjer och dess haplotyp visas på sidan om Bures YDNA-profil (med benämningen ”Skåne”).

Misstänkt i Falmark

Nu hände något mycket spännande. En kvinna från Skåne hörde av sig och berättade att hennes mans Y-haplogrupp är G2a. Och att han härstammar på raka fädernet från en av de tidigast kända bönderna i Falmark!

I Buréus släktutredning uppges, mig veterligen, inga manliga släktlinjer från Gamle Olof till Falmark på 1500-talet (däremot några kvinnliga). Men enligt avskrifterna av släktboken, skriver Buréus att Gamle Olof skulle ha haft en broder vid namn Fale, som ”byggde på faderns fäbodar och kallade det Falmark”. Han sägs ha varit förfader till de 16 bönderna i Falmark. Är vi nu, med hjälp av DNA från Skåne, en 1500-talsbonde i Falmark på spåren som på fädernet härstammar från Buresläkten? Och innebär det isåfall att det ligger något i berättelserna om att Gamle Olof skulle ha haft en bror vid namn Fale som grundade byn Falmark?

Falmarksättlingen är inte tidigare STR-testad, men kommer nu att testa YDNA37 för att vi ska kunna se om han bär på Buresläktens YDNA. Det ska bli oerhört spännande att se om han är Bureättling. Om det visar sig att så är fallet, får vi börja skissa på nya grenar av Bureätten! Jag får, för att citera Gunde Svan, ”ståpäls” av insikten om hur kraftfulla DNA-analyserna visar sig vara i forskningen kring Bureättens äldre delar…

Tillsammans = djupare forskning

En galen idé kläcktes, vi testade den och det blev succé!

Det finns en ganska ny företeelse som kallas ”crowd-funding”. Crowd-funding innebär att man sätter upp ett syfte/projekt och låter intresserade människor bidra till förverkligandet med mindre eller större summor via Internet.

Vi satte därför upp målet att samla in pengar till en riktig djupanalys av Buresläktens YDNA. För detta behövdes drygt 3000 kronor. På bara några dagar bidrog många Bureintresserade med allt ifrån 30 till 700 kronor och totalt samlades över 5000 kronor in! Vi har därför nu kunnat beställa inte bara djupanalysen utan också en utökad analys av alla tre testade ättlingar till YDNA67.

Stort tack till alla som bidragit! Tillsammans gör vi nu djupare DNA-forskning kring Buresläkten möjlig och kan se fram emot nya spännande resultat i början på 2014.

En fjärde släktlinje

Knappt hade vi publicerat Bure-släktens YDNA-haplotyp, så dök det upp en tidigare okänd fjärde släktlinje som härstammar från Gamle Olof i Bureå! Det är Rolf Berlin som grävt i sina databaser och hittat en man i USA, som visar sig matcha de tre andra YDNA-profilerna perfekt.

Mannens tidigast kända anfader var född i Ostvik, norr om Skellefteå, 1820 och när släktforskaren Erik Holmlund gav sig i kast med denne mans fäderneanor visade det sig att han verkligen var Bureättling på det raka fädernet – han härstammar från Gamle Olofs sonson Påvel Andersson. Så nu har vi fyra DNA-bekräftade YDNA-släktlinjer genom de 600 åren från Gamle Olof fram till idag. Fler lär följa!

Gamle Olofs YDNA identifierat!

Efter ett års arbete med att släktforska fram tre nu levande ättlingar, som via sitt raka fäderne härstammar från Buresläktens stamfader ”Gamle Olof”, har vi nu lyckats identifiera Gamle Olofs YDNA. De tre släktlinjer som ättlingarna representerar delade sig redan på 1400-talet och utgår från Olofs två söner som Buréus berättade om – Anders och Olof. Samtliga tre testade ättlingar matchar varandra, vilket innebär att de bär på Gamle Olofs YDNA.

Gamle Olofs haplogrupp visar sig vara den i Sverige mycket ovanliga G2a, eller G2-P15 som benämns enligt senaste nomenklaturen. YDNA37-haplotypen framgår av sammanställningen här.

Sammantaget har vi nu ett mycket bra underlag för att fördjupa forskningen både framåt och bakåt. Framåt genom att YDNA-profilen kan användas för att hitta nya släktlinjer och bakåt genom att den ovanliga YDNA-typen kan ge ledtrådar till Bure-släktens djupa ursprung. En spännande resa har börjat!