Välkommen till DNA-forskning om Bureätten

Välkommen till sidan om den spännande DNA-forskningen kring Sveriges mest sägenomspunna släkt – Bureätten – från det medeltida Bureå i Västerbotten.

I ett samarbete mellan svenska släktforskare utforskas Bure-släkten med hjälp av genetisk genealogi. Vi försöker verifiera vilka släktskap i släktberättelserna som är verkliga, finna nya släktlinjer och undersöka Bureättens djupa ursprung. /Peter Sjölund

Buresläkten nu en del i mänsklighetens historia

När DNA-projektet kring Buresläkten inleddes för ungefär två år sedan , visade de första DNA-testerna att släktens stamfader ”Gamle Olof” och hans agnatiska ättlingar bar på haplogruppen ”G2a”. Det vill säga att Buresläktens Y-kromosom tillhör huvudgrenen ”G” på det stora världsomspännande släktträdet för alla män.

Sedan dess har nya rön gjort att Buresläkten steg-för-steg kunnat knytas till grenar som finns något längre ut i YDNA-trädet, ända till grenen som innehåller följande mutationer:

G -P15 > L1259 > L30 > CTS5762 > P303 > L140 > L497 > CTS9737 > Z725 > Z3158 > CTS4803 > S2808

Det har i och för sig varit en intressant resa ut i grenverket, men grenen S2808 är tyvärr så mycket som ca 3500 år gammal, vilket inte säger mycket om Buresläkten. Mer än att deras anfäder under bronsåldern tycks ha befunnit sig på brittiska öarna eller i trakterna av nuvarande Belgien/Holland.

För att komma vidare mot nutid var det därför dags att ta nästa stora kliv i DNA-undersökningarna. Dags att testa flera av de identifierade Bureättlingarna med djupgående YDNA-test, så kallade BigY-test (hos Family Tree DNA). Detta blev möjligt att göra tack vare donationer från många intresserade släktforskare och under våren har därför 5 st BigY-analyser genomförts. Resultaten har sedan sänts till företaget YFull för att analyseras in i minsta detalj. Nu är alla resultat klara och Buresläkten är därmed en av de bäst YDNA-kartlagda släkterna i Europa.

Vad visar då resultaten?

Jo, BigY-analyserna har kartlagt varenda mutation som Bureättlingarna bär på i sina Y-kromosomer. Och genom att jämföra dessa mutationer kan vi se vilka som uppkommit fram till Gamle Olof och vilka som uppstått på respektive gren efter Gamle Olof. Det innebär att Buresläkten nu fått sin egen gren på mänsklighetens släktträd.
Träd med ruta som visar Buresläktens gren

I det gigantiska släktträdet för alla män i världen finns Buresläktens gren längst ut i grenverket.

Buresläktens gren på YDNA-trädet ser ut så här (när vi utgår från mutationen S2808 som nämndes ovan):

S2808 > FGC8304/Y3098 > Z30739/Y13108 > Z30736/Y12972 >Z30730/Y12970 > Z30743/Y13111 > Z30738/Y12973 > Y13103 > Y13106 > Z30741/Y13109 > Z30740/Y12974 > Z30735/Y12971 > Z30729/Y13104 > Z30728/Y13113 > Z30742/Y13110 > Z30737/Y13107 > Z30734/Y13114 > Z30733/Y13105

(Flera av mutationerna har dubbla namn, beroende på att de samtidigt upptäckts och namngivits av YFull samt av experten på haplogrup G, Ray Banks. För mutationerna ”nedströms” Z30739 vet vi ännu inte i vilken tidsordning de uppstått. )

På denna Buregren sitter sedan Bureättlingarnas släktlinjer som enskilda kvistar med mellan 1 och 4 unika mutationer på sina Y-kromososomer. DNA-spåren stämmer perfekt med den skrivna släkthistorien om Buresläkten från 1400-talets början och framåt! Det är fantastiskt hur väl vi släktforskare kan kartlägga släkter med hjälp av den senaste generationens avancerade YDNA-tester och det är roligt att den spännande Buresläkten nu även utgör en egen kartlagd gren av mänskligheten.

Buresläktens DNA-gren

Buresläktens egna gren är lång, närmaste släktgren före Gamle Olof som DNA-testats grenar ut sig ca 2300 år tidigare.

De senaste testerna visar att Buresläktens närmaste släktgren, där någon DNA-testat sig, grenar ut sig hela 2300 år innan Gamle Olof. Det är en gren som idag har påträffats i Västergötland. Det långa tidsspannet gör tyvärr att vi ännu inte vet någonting om var Buresläktens faderslinje befann sig före det att den dök upp i Västerbotten. Men nu när alla mutationer på Buregrenen är dokumenterade är det bara att vänta på den spännande dag då någon ny testad person visar sig tillhöra en närliggande gren. Den som väntar på något gott…

Bureättlingarna i YFulls träd

Så här snyggt och prydligt grupperar sig de fem testade Bureättlingarna i YDNA-trädet hos YFull. De beräknas ha en TMRCA (tid till senast gemensamme anfader) på 650 år, d v s slutet av 1300-talet (med en felmarginal på några hundra år), vilket visar att DNA-beräkningar stämmer väl med verklighetens släktskap. Ovanför Bureättlingarna syns den gren som upptäckts i Västergötland, men som grenar ut sig ca 2300 år före Gamle Olof.

Fem Bureättlingars Y-kromosomer är alltså testade på djupet och såväl Buresläktens mutationer som ättlingalinjernas mutationer är identifierade. Är det månne möjligt att klämma fram ännu lite mer information ur resultaten? Ja, det är det faktiskt. En spännande detalj har nämligen visat sig i de djupare resultaten och detta kommer att presenteras inom kort. Fortsättning följer…

Nytt spännande fynd i 1500-talets Falmark

För ett år sedan slog det ner en bomb i DNA-undersökningarna kring Buresläktens äldre historia. En ättling till 1500-talsbonden Nils Nilsson d.ä. i Falmark visade sig då bära på Buresläktens Y-kromosom.

Detta var sensationellt på så sätt att Nils Nilsson, enligt Johan Bures släktbok, inte var ättling till Buresläktens stamfader Gamle Olof i Bureå. Vi tolkade detta som en indikation på att det skulle kunna ligga ett korn av sanning bakom Johan Bures anteckning ”Fale Herseson fik sins faders Fäbodar och bygde tär och kallade byen Falemark, Ther nu bo sexton grannar som alle af honom komne äro”. Det kunde alltså innebära att Johan Bures uppgift om att Gamle Olof hade en bror Fale, som anlade byn Falmark, möjligen stämmer med verkligheten. Men även om den testade Falmarks-ättlingen utan tvekan bar på Buresläktens unika YDNA, kunde ingen säker slutsats dras utifrån ett enstaka DNA-resultat. Det finns alltid en risk att någon felaktig far har smugit sig in i den långa släktkedjan sedan 1500-talet. Fler tester krävdes för att kunna dra några slutsatser.

I våra försök att undersöka fler 1500-talsbönder i Falmark, lyckades vi identifiera en agnatisk linje från Jon Olofsson som nämns 1585-1620 på Falmark 12 (enligt Ulf Lundströms numrering av hemmanen) och i december testade vi YDNA på en av ättlingarna. Efter några månaders spänd väntan kom idag äntligen svaret. Och nu slog nästa bomb ner i Falmark – nästan större än den första. Även denna ättling bär på Buresläktens Y-kromosom! Vi kan därför konstatera att med stor sannolikhet fanns det inte bara en 1500-talsbonde i Falmark med Buresläktens YDNA, det fanns två!

En kan vara en tillfällighet, men två är början på ett mönster. För att bli helt säkra krävs, om möjligt, tester av fler linjer från båda dessa 1500-talsbönder och från andra i Falmark. Men väldigt mycket pekar nu på att flera av bönderna i Falmark på 1500-talet faktiskt var agnatiska ättlingar till Buresläkten. Och då inte till Gamle Olof utan till någon tidigare generation.

Tänk vad spännande att DNA stödjer den historia som Johan Bures släktingar, i 1600-talets början, kunde berätta om hur byn Falmark grundades 200 år tidigare. Och tänk att DNA nu ger stöd till att vi sannolikt kan verifiera ännu en generation av Buresläkten – att vi nu kan säga att Johan Bures uppgifter om att släktens stamfader var Herse, Gamle Olofs far, sannolikt stämmer.

Även om vi inte har definitiva svar på alla frågor, så har DNA verkligen givit oss mer kunskap om Buresläktens äldre historia än någon av oss kunde drömma om när vi startade undersökningarna under 2013!

Fader okänd identifierad som Buhre

Det finns fortfarande nya upptäckter att göra inom Buresläkten och den allra senaste gjordes häromveckan med hjälp av ännu ett spännande YDNA-resultat.

Buhre

Den nionde juli 1876 föddes en liten gosse på Allmänna Barnbördshuset i Stockholm. Hans namn var Carl Fredrik och hans moder, Anna Charlotta Johannesdotter, uppgav ingen fader till barnet. När han två veckor senare överlämnades till Allmänna Barnhuset skrevs han in som Carl Fredrik Johannesson, men detta efternamn ströks senare och istället skrevs efternamnet Buhre. Buhre? Var kom det ifrån?

En uppgift finns i kyrkoarkivet att hans far skulle ha hetat F. Burman och till yrket varit telegrafist, men av honom finns inga spår i Stockholm. Om denne F. Burman var fader, vem var han isåfall? Via folkräkningen 1880 finner man en Fredrik Wilhelm Burman i Umeå som var telegrafassistent. Men inga uppgifter finns om att han skulle ha vistats i Stockholm.

Där stoppade möjligheterna att komma vidare i de skriftliga källorna. Carl Fredrik verkade aldrig kunna få någon fader identifierad. Tills DNA-tekniken gjorde entré!

Nyligen kom nämligen resultatet för ett YDNA67-test för Carl Fredriks sonson och det visade att han bär på Buresläktens unika Y-kromosom och att han därmed är agnatisk ättling till Buresläktens stamfader Gamle Olof!

Skärmavbild 2015-03-07 kl. 11.35.40Och inte bara det, resultatet visar även tydligt att hans släktlinje tillhör den DNA-verifierade Burman-grenen av Buresläkten. Han är nämligen GD=1 från Burman i Stockholm och GD=2 från Burman i Umeå. Den misstänkte fadern Fredrik Wilhelm Burman tillhörde också denna Burman-gren, då han var född i Luleå som son till komministern Oskar Burman, vilken är dokumenterat härstammande via sin raka fädernelinje från Burman i Piteå (se släktträdet här intill).

Därmed är det nu knappast någon tvekan om att telegrafassistenten Fredrik Wilhelm Burman verkligen var far till Carl Fredrik Buhre i Stockholm! Tack vare DNA-test har Carl Fredriks sonson äntligen hittat en farfarsfar och vi har fått ännu en DNA-bekräftad släktlinje.

P.S.
Forskningen i de skriftliga källorna i Stockholm och fyndet av Fredrik Wilhelm Burman som möjlig fader har gjorts av Marie Buhre.

En ny viktig bureättling hittad!

Så här lagom till julhelgen kom en glädjande överraskning – ännu en bureättling blev idag verifierad via DNA! Och det är en mycket viktig ättlingalinje som nu visat sig bära på Buresläktens Y-kromosom.

Den testade personen är nämligen agnatisk ättling till Jon Jonsson i Bursiljum, Burträsk (ca 1669-1741). För denne Jon Jonsson har det hittills inte med säkerhet kunnat fastställas någon far eller farfar. Teorin har varit att han var son till Jon Nilsson i Bodbyn, Burträsk, vilken i sin tur var son till Nils Mosesson i Bodbyn, men denna släktkedja har inte gått att verifiera.

Nils Mosessons far Moses Nilsson i Bodbyn var enligt Johan Bure agnatisk ättling i 6:e led till Gamle Olof i Bureå:

  1. Gamle Olof i Bureå
  2. Anders Olofsson i Bureå
  3. Jakob Andersson i Bureå
  4. Moses Jakobsson i Bureå
  5. Jakob Mosesson i Fällan, Lövånger
  6. Nils Jakobsson i Bodbyn
  7. Moses Nilsson i Bodbyn
  8. Nils Mosesson i Bodbyn
  9. Jon Nilsson i Bodbyn
  10. Jon Jonsson i Bursiljum

Då testpersonen nu alltså visar sig bära på buresläktens ovanliga YDNA, innebär det att vi nu med säkerhet vet att släktkedjan Nils Mosesson-Jon Nilsson-Jon Jonsson stämmer!

Och inte nog med det. Det har även funnits osäkerheter längre bakåt i släktkedjan. I avskrifterna av Johan Bures släktbok står det nämligen skrivet om Nils Jakobsson att ”Somblige säja han war oächta och icke – fadren”. Men när Johan Bures originalsläktbok återfanns visade den att Johan Bure först skrivit denna anmärkning om Nils Jakobsson, men sedan strukit över texten. I avskrifterna av Johan Bures släktbok stod även skrivet om Jakob Mosesson ”att han warit Moses äldsta och oächta son sade Moses Nilsson, hans sonason”. Även här avviker avskrifterna från originalet. Johan Bure har i originalboken också skrivit ordet ”oäkta” men man kan se att han sedan skrapat bort det inledande o:et. DNA visar nu att osäkerheterna som funnits i denna långa släktkedja kan läggas till handlingarna och att Jon Jonsson i Bursiljum verkligen var bureättling.

Det är alltid lika fascinerande när släktskap så långt tillbaka i historien kan styrkas med hjälp av DNA och dagens DNA-resultat var ett mycket viktigt fynd som verifierar denna tidigare osäkra ättlingalinje! Ättlingalinjen finns nu med i sammanställningen här.

Djupdykning gav 5 nya nivåer (hittills)

Den inledande undersökningen av ättlingarna till Gamle Olof i Bureå visade att de alla tillhör YDNA haplogruppen G-L497 (baserat på de testades STR-värden). Det innebar att Gamle Olofs YDNA kunde fastställas till G-L497 (se bild).

G2-L497

Nästa steg i undersökningarna av Buresläktens YDNA blev att beställa ett mycket omfattande test av Y-kromosomen hos en av bureättlingarna i form av testet BigY, vilket analyserar mer än 10 miljoner positioner på y-kromosomen.

Resultatet av det testet har nu tagit buresläktens YDNA längre ut i trädet för haplogrupp G. Närmare bestämt fem nivåer längre ut i trädet och Buresläktens YDNA är nu fastställt till G-S2808 (se bild).

G2-S2808

Vad säger detta oss? Jo, det betyder att Gamle Olof hade en gemensam agnatisk anfader med andra som visat sig tillhöra G-S2808. Och var finns då dessa? Idag är antalet som testat just denna mutation ganska litet, så kartan är allt annat än heltäckande. Men just nu ser läget ut så här:

Karta-S2808-140727

Tidigast kända agnatiska anfäder för personer som testat positivt för mutationen S2808 (juli 2014).

Alla dessa personer har alltså en gemensam agnatisk anfader. Kan man veta hur långt tillbaka i tiden? Ja, det kan man faktiskt beräkna. Det BigY-test som genomförts visar att den testade Bureättlingen har 20 s k ”privata” mutationer, alltså mutationer som ingen annan i världen ännu visat sig ha. Med ledning av detta kan den gemensamme anfadern uppskattas ha levt för 2500-3000 år sedan, vilket är väldigt länge sedan… Detta ger oss tyvärr ingen ledtråd till var buresläkten kom ifrån innan den dök upp i Västerbotten.

Vidare djupanalyser håller nu på att göras för att förhoppningsvis hitta andra personer som har någon av buresläktens mutationer och därmed alltså är lite närmare släkt. Hittills har ingen någorlunda nära släkting hittats någon annanstans i världen, men för varje person som testar sig ökar chansen till ett genombrott när det gäller buresläktens djupa ursprung.

Den förlorade sonen återfunnen?

Den förste okände Buresläktingen med rötter utanför Sveriges gränser har hittats! Helt oväntat har en person i USA med rötter från Danmark visat sig ha ett YDNA som nära matchar Buresläktens YDNA. Han är helt klart Buresläkting. Men hur?

Det finns två scenarion: Antingen tillhör han någon av Gamle Olofs ättlingalinjer som hamnat i Danmark eller också tillhör han en släkt med rötter i Danmark i tiden före det att Buresläktens uppträder i Västerbotten. Det senare skulle innebära att Buresläkten härstammar från Danmark med omnejd.

Detta måste förstås undersökas! Den anfader som emigrerade till Amerika var Jørgen Jørgensen, född 1848 i Blegebæk, Ketting sogn. Han var son till Peter Jørgensen, som hittills varit den tidigast kände anfadern till den amerikanske Buresläktingen. En djupdykning i de danska kyrkböckerna ger tre generationer till:

1 Jørgen Jørgensen. Född 1848-09-30 i Blegebæk, Ketting sogn, DK.
2 Peter Jørgensen. Född 1824-02-02 i Blegebæk, Ketting sogn, DK.
4 Jørgen Peter Petersen. Född 1785-10-17 i Gamle Haderslev sogn, DK
8 Valentin Petersen. Född ca 1755. Gift 1782-09-07 i Stepping sogn, DK
16 Peter Laridsen/Laredsen. Född ca 1730. Gift med Christiana Erichsdatter.

Jaha? Vad blev vi för klokare av detta? Jo, enligt Valentin Petersens vigselnotis bodde fadern Peter Laridsen/Laredsen i Norge.

Och Norge figurerar faktiskt i den tidiga Bure-genealogin. Enligt Johannes Buréus ska Gamle Olofs sonsons sonson Per Eriksson i Ostvik ha flyttat till Norge. Om det stämmer hamnade alltså en av Buresläktens YDNA-linjer i Norge i mitten av 1500-talet. Kan det vara så att vi i den danska släkten hittat igen ättlingar till den till Norge utvandrade Burelinjen? Det vore isåfall sensationellt och väldigt spännande. För att bringa klarhet i detta krävs fördjupade tester av den nyupptäckte ättlingen.

Den DNA-testade amerikanen testade sig för ett antal år sedan hos företaget SMGF, vilket sedan köptes upp av Ancestry. Ancestry lägger nu ner sina YDNA-tester och ska kassera alla prover… Vi har därför bett amerikanen att överföra sina resultat till FTDNA för att bevara dem för framtiden. Nästa steg blir att uppgradera honom till 67 markörers YDNA-test för att kunna göra en noggrannare jämförelse med övriga Burelinjer.

Fortsättning följer och detta kan bli en riktigt rolig Norgehistoria!

DNA-verifierade Burefamiljen växer

Ännu en av Buresläktens ättlingalinjer har nu verifierats med hjälp av DNA. Det är släkten Burman i Umeå, som härstammar från Jon Olofsson i Hjoggböle, son till Olof Ambrosiusson. Därmed är två släkter Burman nu säkert härstammande från Buresläkten i Bureå via två av sönerna till Olof Ambrosiusson. Den nya släktlinjen finns inlagd i släktlinjeöversikten.

I släktens s k STR-profil ses tydligt hur en mutation (DYS406S1) uppstått i någon av generationerna mellan Gamle Olof och Olof Ambrosiusson och hur sedan en mutation uppstått på vardera Burman-grenen (DYS511 respektive DYS446) under de senaste 300 åren. Det skulle i och för sig också kunna vara så att mutationen i DYS406S1 uppstått i Gamle Olofs son Anders Olofsson och att Gamle Olof i själva verket hade värdet 12 på denna STR. Det är mindre sannolikt, då det bara är en generation att mutera på jämfört med sex generationer på Burmanlinjen, men nästa linje som hittas kommer troligen att avgöra vilket som var det rätta värdet hos Gamle Olof.

Falmarksgren av Buresläkten verifierad

Nya testresultat visar att den misstänkta släktlinjen med ursprung i Falmark och 1500-talsbonden Nils Nilsson verkligen bär på Buresläktens Y-DNA. Detta är en mycket betydelsefull och spännande upptäckt då det indikerar att Johannes Buréus uppgifter om en bror till Gamle Olof kan vara historiskt riktiga!

Nils Nilsson i Falmark var inte, enligt Buréus, agnatisk ättling till Gamle Olof. Han måste därför ha ärvt buresläktens Y-DNA från någon tidigare generation av Buresläkten. Buréus skrev att det berättades i släkten att Gamle Olof i Bureå skulle ha haft en broder vid namn Fale, som ”byggde på faderns fäbodar och kallade det Falmark”. Han sägs ha varit förfader till de 16 bönderna i Falmark. Att en av de tidigast kända bönderna i Falmark nu visar sig på fädernet härstamma från Buresläkten är ett starkt indicium på att denna berättelse kan vara sann och att Gamle Olof kan ha haft en bror vid namn Fale som grundade byn Falmark.

Det kan alltså vara så att vi med hjälp av DNA kan utsträcka den trovärdiga delen av Buregenealogin ännu en generation bakåt. Tester av personer som via sina raka fädernelinjer härstammar från andra 1500-talsbönder i Falmark skulle ytterligare stärka den möjligheten. Om någon känner till någon sådan släktlinje, är vi mycket intresserade av att ta del av den!

Falmarksgrenens plats i genealogin visas på sidan om släktlinjer och dess haplotyp visas på sidan om Bures YDNA-profil (med benämningen ”Skåne”).

Misstänkt i Falmark

Nu hände något mycket spännande. En kvinna från Skåne hörde av sig och berättade att hennes mans Y-haplogrupp är G2a. Och att han härstammar på raka fädernet från en av de tidigast kända bönderna i Falmark!

I Buréus släktutredning uppges, mig veterligen, inga manliga släktlinjer från Gamle Olof till Falmark på 1500-talet (däremot några kvinnliga). Men enligt avskrifterna av släktboken, skriver Buréus att Gamle Olof skulle ha haft en broder vid namn Fale, som ”byggde på faderns fäbodar och kallade det Falmark”. Han sägs ha varit förfader till de 16 bönderna i Falmark. Är vi nu, med hjälp av DNA från Skåne, en 1500-talsbonde i Falmark på spåren som på fädernet härstammar från Buresläkten? Och innebär det isåfall att det ligger något i berättelserna om att Gamle Olof skulle ha haft en bror vid namn Fale som grundade byn Falmark?

Falmarksättlingen är inte tidigare STR-testad, men kommer nu att testa YDNA37 för att vi ska kunna se om han bär på Buresläktens YDNA. Det ska bli oerhört spännande att se om han är Bureättling. Om det visar sig att så är fallet, får vi börja skissa på nya grenar av Bureätten! Jag får, för att citera Gunde Svan, ”ståpäls” av insikten om hur kraftfulla DNA-analyserna visar sig vara i forskningen kring Bureättens äldre delar…

Tillsammans = djupare forskning

En galen idé kläcktes, vi testade den och det blev succé!

Det finns en ganska ny företeelse som kallas ”crowd-funding”. Crowd-funding innebär att man sätter upp ett syfte/projekt och låter intresserade människor bidra till förverkligandet med mindre eller större summor via Internet.

Vi satte därför upp målet att samla in pengar till en riktig djupanalys av Buresläktens YDNA. För detta behövdes drygt 3000 kronor. På bara några dagar bidrog många Bureintresserade med allt ifrån 30 till 700 kronor och totalt samlades över 5000 kronor in! Vi har därför nu kunnat beställa inte bara djupanalysen utan också en utökad analys av alla tre testade ättlingar till YDNA67.

Stort tack till alla som bidragit! Tillsammans gör vi nu djupare DNA-forskning kring Buresläkten möjlig och kan se fram emot nya spännande resultat i början på 2014.