Den inledande undersökningen av ättlingarna till Gamle Olof i Bureå visade att de alla tillhör YDNA haplogruppen G-L497 (baserat på de testades STR-värden). Det innebar att Gamle Olofs YDNA kunde fastställas till G-L497 (se bild).
Nästa steg i undersökningarna av Buresläktens YDNA blev att beställa ett mycket omfattande test av Y-kromosomen hos en av bureättlingarna i form av testet BigY, vilket analyserar mer än 10 miljoner positioner på y-kromosomen.
Resultatet av det testet har nu tagit buresläktens YDNA längre ut i trädet för haplogrupp G. Närmare bestämt fem nivåer längre ut i trädet och Buresläktens YDNA är nu fastställt till G-S2808 (se bild).
Vad säger detta oss? Jo, det betyder att Gamle Olof hade en gemensam agnatisk anfader med andra som visat sig tillhöra G-S2808. Och var finns då dessa? Idag är antalet som testat just denna mutation ganska litet, så kartan är allt annat än heltäckande. Men just nu ser läget ut så här:
Tidigast kända agnatiska anfäder för personer som testat positivt för mutationen S2808 (juli 2014).
Alla dessa personer har alltså en gemensam agnatisk anfader. Kan man veta hur långt tillbaka i tiden? Ja, det kan man faktiskt beräkna. Det BigY-test som genomförts visar att den testade Bureättlingen har 20 s k ”privata” mutationer, alltså mutationer som ingen annan i världen ännu visat sig ha. Med ledning av detta kan den gemensamme anfadern uppskattas ha levt för 2500-3000 år sedan, vilket är väldigt länge sedan… Detta ger oss tyvärr ingen ledtråd till var buresläkten kom ifrån innan den dök upp i Västerbotten.
Vidare djupanalyser håller nu på att göras för att förhoppningsvis hitta andra personer som har någon av buresläktens mutationer och därmed alltså är lite närmare släkt. Hittills har ingen någorlunda nära släkting hittats någon annanstans i världen, men för varje person som testar sig ökar chansen till ett genombrott när det gäller buresläktens djupa ursprung.