I somras upptäcktes en helt oväntad bärare av Buresläktens unika Y-kromosom. Den man som fick det spännande DNA-resultatet har sina rötter i 1600-talets Gästrikland, där inga kända Bureättlingar finns. I alla fall inga ättlingar som kan härstamma från Buresläkten på sitt raka fäderne, vilket krävs för att kunna ärva släktens Y-kromosom.
Okända Burelinjer har hittats förr via DNA, men då i norra Sverige nära släktens ursprung i Västerbotten. Gästrikland var däremot ett helt oväntat ställe att finna tidiga ”Burar”.
Frågan var om denna släktlinje kanske var ett resultat av någon känd Buresläktings ”snedsteg” i de trakterna på 1600-talet eller om den kunde vara en tidig, helt okänd, förgrening i Buresläktens släktträd. För att undersöka detta beställdes, med hjälp av generösa donationer från många Bure-intresserade, ett avancerat test av mannens Y-kromosom (ett så kallat BigY-700). Med ett sådant test hittas de flesta mutationer som uppstått på Y-kromosomen genom generationerna. Med hjälp av dessa kan man sedan räkna ut var i ett släktträd som mannens släktlinje hör hemma.
Ett överraskande resultat
Resultatet blev det en riktig överraskning. Analysen av mannens Y-kromosom ritar nämligen om hela Buresläktens tidiga släktträd! Släktlinjen i Gästrikland visar sig vara en förgrening som måste ha skett redan på 1200-/1300-talet, alltså innan släkten blev känd i Västerbotten i inledningen av 1400-talet. Det gör detta till det hittills viktigaste DNA-fyndet som rör släktens äldre ursprung.
Ännu mer överraskande är att förgreningen till Gästrikland skedde från den så kallade ”Falmarksgrenen” och inte från ”huvudgrenen” i Bureå, som Johan Bure kartlade i sin släktutredning. Denna upptäckt innebär att Falmarksgrenen inte kan härstamma från en bror till Gamle Olof, som Johan Bure skrev i sin släktbok. Förgreningen mellan grenarna i Falmark och Bureå har helt klart skett långt tidigare.
Detta rätar ut de frågetecken om Falmarksgrenens ursprung som funnits i forskningen tidigare. Bynamnet Falmark är bildat av mansnamnet Fåle/Fale (en kortform av det medeltida namnet Farthaegn) och efterledet ”-mark”. Mark-namnen anses av ortsnamnforskarna ha betydelsen ”nybygge i skog eller utmark” och dessa byar har i norra Sverige bildats redan under tidig medeltid1. Därmed kan inte Falmark ha anlagts av en Fale som flyttade dit i början av 1400-talet.
Falmark grundades av en tidigare Fale
Även DNA har pekat mot en tidigare förgrening än att den skulle ha skett vid Gamle Olof och hans bror. Antalet mutationer som inträffat i basen av Falmarksgrenen har varit för många för att bärarna av Buresläktens Y-kromosom i Falmark skulle kunna härstamma från en man som var bror till Gamle Olof. För att så många mutationer ska ha hunnit inträffa måste förgreningen ha skett några hundra år tidigare. Med en tidigmedeltida förgrening till Gästrikland stämmer allt tidsmässigt bättre.
Den tidigare förgrening som nu visar sig i Falmarksböndernas DNA gör att anläggandet av Falmark stämmer bättre tidsmässigt. En Fale har uppenbarligen flyttat in och grundlagt byn Falmark under kanske 1200-talet eller tidigt 1300-tal. Denne Fale blir därmed den tidigast kände medlemmen av ”Buresläkten” i en vidare mening som vi känner till, även om vi inte vet hur släktleden från honom till de kända delarna av släkten ser ut.
Något vi inte vet är VAR den nyupptäckta förgreningen skedde. Skedde den i Mellansverige eller i Västerbotten? Var det en släktgren som flyttade söderut till Gästrikland eller flyttade två grenar norrut till Västerbotten? Det kan förhoppningsvis framtida rön utvisa.
Detta nya DNA-fynd visar att det alltså fortfarande finns spännande upptäckter som väntar på att bli gjorda genom kommande DNA-resultat. Och nu måste vi försöka kartlägga släktlinjen i Gästrikland så långt bakåt som möjligt, för att kanske få veta mer om hur och när den kom dit. Fortsättning följer…
Källor:
1) Lundström Ulf, 2015, Bebyggelsenamnen i Bureå, Burträsks och Lövångers socknar i Skellefteå kommun, Institutionen för språkstudier, Umeå universitet.