Category Archives: Släktlinje

Den förlorade sonen återfunnen?

Den förste okände Buresläktingen med rötter utanför Sveriges gränser har hittats! Helt oväntat har en person i USA med rötter från Danmark visat sig ha ett YDNA som nära matchar Buresläktens YDNA. Han är helt klart Buresläkting. Men hur?

Det finns två scenarion: Antingen tillhör han någon av Gamle Olofs ättlingalinjer som hamnat i Danmark eller också tillhör han en släkt med rötter i Danmark i tiden före det att Buresläktens uppträder i Västerbotten. Det senare skulle innebära att Buresläkten härstammar från Danmark med omnejd.

Detta måste förstås undersökas! Den anfader som emigrerade till Amerika var Jørgen Jørgensen, född 1848 i Blegebæk, Ketting sogn. Han var son till Peter Jørgensen, som hittills varit den tidigast kände anfadern till den amerikanske Buresläktingen. En djupdykning i de danska kyrkböckerna ger tre generationer till:

1 Jørgen Jørgensen. Född 1848-09-30 i Blegebæk, Ketting sogn, DK.
2 Peter Jørgensen. Född 1824-02-02 i Blegebæk, Ketting sogn, DK.
4 Jørgen Peter Petersen. Född 1785-10-17 i Gamle Haderslev sogn, DK
8 Valentin Petersen. Född ca 1755. Gift 1782-09-07 i Stepping sogn, DK
16 Peter Laridsen/Laredsen. Född ca 1730. Gift med Christiana Erichsdatter.

Jaha? Vad blev vi för klokare av detta? Jo, enligt Valentin Petersens vigselnotis bodde fadern Peter Laridsen/Laredsen i Norge.

Och Norge figurerar faktiskt i den tidiga Bure-genealogin. Enligt Johannes Buréus ska Gamle Olofs sonsons sonson Per Eriksson i Ostvik ha flyttat till Norge. Om det stämmer hamnade alltså en av Buresläktens YDNA-linjer i Norge i mitten av 1500-talet. Kan det vara så att vi i den danska släkten hittat igen ättlingar till den till Norge utvandrade Burelinjen? Det vore isåfall sensationellt och väldigt spännande. För att bringa klarhet i detta krävs fördjupade tester av den nyupptäckte ättlingen.

Den DNA-testade amerikanen testade sig för ett antal år sedan hos företaget SMGF, vilket sedan köptes upp av Ancestry. Ancestry lägger nu ner sina YDNA-tester och ska kassera alla prover… Vi har därför bett amerikanen att överföra sina resultat till FTDNA för att bevara dem för framtiden. Nästa steg blir att uppgradera honom till 67 markörers YDNA-test för att kunna göra en noggrannare jämförelse med övriga Burelinjer.

Fortsättning följer och detta kan bli en riktigt rolig Norgehistoria!

DNA-verifierade Burefamiljen växer

Ännu en av Buresläktens ättlingalinjer har nu verifierats med hjälp av DNA. Det är släkten Burman i Umeå, som härstammar från Jon Olofsson i Hjoggböle, son till Olof Ambrosiusson. Därmed är två släkter Burman nu säkert härstammande från Buresläkten i Bureå via två av sönerna till Olof Ambrosiusson. Den nya släktlinjen finns inlagd i släktlinjeöversikten.

I släktens s k STR-profil ses tydligt hur en mutation (DYS406S1) uppstått i någon av generationerna mellan Gamle Olof och Olof Ambrosiusson och hur sedan en mutation uppstått på vardera Burman-grenen (DYS511 respektive DYS446) under de senaste 300 åren. Det skulle i och för sig också kunna vara så att mutationen i DYS406S1 uppstått i Gamle Olofs son Anders Olofsson och att Gamle Olof i själva verket hade värdet 12 på denna STR. Det är mindre sannolikt, då det bara är en generation att mutera på jämfört med sex generationer på Burmanlinjen, men nästa linje som hittas kommer troligen att avgöra vilket som var det rätta värdet hos Gamle Olof.

Falmarksgren av Buresläkten verifierad

Nya testresultat visar att den misstänkta släktlinjen med ursprung i Falmark och 1500-talsbonden Nils Nilsson verkligen bär på Buresläktens Y-DNA. Detta är en mycket betydelsefull och spännande upptäckt då det indikerar att Johannes Buréus uppgifter om en bror till Gamle Olof kan vara historiskt riktiga!

Nils Nilsson i Falmark var inte, enligt Buréus, agnatisk ättling till Gamle Olof. Han måste därför ha ärvt buresläktens Y-DNA från någon tidigare generation av Buresläkten. Buréus skrev att det berättades i släkten att Gamle Olof i Bureå skulle ha haft en broder vid namn Fale, som ”byggde på faderns fäbodar och kallade det Falmark”. Han sägs ha varit förfader till de 16 bönderna i Falmark. Att en av de tidigast kända bönderna i Falmark nu visar sig på fädernet härstamma från Buresläkten är ett starkt indicium på att denna berättelse kan vara sann och att Gamle Olof kan ha haft en bror vid namn Fale som grundade byn Falmark.

Det kan alltså vara så att vi med hjälp av DNA kan utsträcka den trovärdiga delen av Buregenealogin ännu en generation bakåt. Tester av personer som via sina raka fädernelinjer härstammar från andra 1500-talsbönder i Falmark skulle ytterligare stärka den möjligheten. Om någon känner till någon sådan släktlinje, är vi mycket intresserade av att ta del av den!

Falmarksgrenens plats i genealogin visas på sidan om släktlinjer och dess haplotyp visas på sidan om Bures YDNA-profil (med benämningen ”Skåne”).

Misstänkt i Falmark

Nu hände något mycket spännande. En kvinna från Skåne hörde av sig och berättade att hennes mans Y-haplogrupp är G2a. Och att han härstammar på raka fädernet från en av de tidigast kända bönderna i Falmark!

I Buréus släktutredning uppges, mig veterligen, inga manliga släktlinjer från Gamle Olof till Falmark på 1500-talet (däremot några kvinnliga). Men enligt avskrifterna av släktboken, skriver Buréus att Gamle Olof skulle ha haft en broder vid namn Fale, som ”byggde på faderns fäbodar och kallade det Falmark”. Han sägs ha varit förfader till de 16 bönderna i Falmark. Är vi nu, med hjälp av DNA från Skåne, en 1500-talsbonde i Falmark på spåren som på fädernet härstammar från Buresläkten? Och innebär det isåfall att det ligger något i berättelserna om att Gamle Olof skulle ha haft en bror vid namn Fale som grundade byn Falmark?

Falmarksättlingen är inte tidigare STR-testad, men kommer nu att testa YDNA37 för att vi ska kunna se om han bär på Buresläktens YDNA. Det ska bli oerhört spännande att se om han är Bureättling. Om det visar sig att så är fallet, får vi börja skissa på nya grenar av Bureätten! Jag får, för att citera Gunde Svan, ”ståpäls” av insikten om hur kraftfulla DNA-analyserna visar sig vara i forskningen kring Bureättens äldre delar…

En fjärde släktlinje

Knappt hade vi publicerat Bure-släktens YDNA-haplotyp, så dök det upp en tidigare okänd fjärde släktlinje som härstammar från Gamle Olof i Bureå! Det är Rolf Berlin som grävt i sina databaser och hittat en man i USA, som visar sig matcha de tre andra YDNA-profilerna perfekt.

Mannens tidigast kända anfader var född i Ostvik, norr om Skellefteå, 1820 och när släktforskaren Erik Holmlund gav sig i kast med denne mans fäderneanor visade det sig att han verkligen var Bureättling på det raka fädernet – han härstammar från Gamle Olofs sonson Påvel Andersson. Så nu har vi fyra DNA-bekräftade YDNA-släktlinjer genom de 600 åren från Gamle Olof fram till idag. Fler lär följa!

Gamle Olofs YDNA identifierat!

Efter ett års arbete med att släktforska fram tre nu levande ättlingar, som via sitt raka fäderne härstammar från Buresläktens stamfader ”Gamle Olof”, har vi nu lyckats identifiera Gamle Olofs YDNA. De tre släktlinjer som ättlingarna representerar delade sig redan på 1400-talet och utgår från Olofs två söner som Buréus berättade om – Anders och Olof. Samtliga tre testade ättlingar matchar varandra, vilket innebär att de bär på Gamle Olofs YDNA.

Gamle Olofs haplogrupp visar sig vara den i Sverige mycket ovanliga G2a, eller G2-P15 som benämns enligt senaste nomenklaturen. YDNA37-haplotypen framgår av sammanställningen här.

Sammantaget har vi nu ett mycket bra underlag för att fördjupa forskningen både framåt och bakåt. Framåt genom att YDNA-profilen kan användas för att hitta nya släktlinjer och bakåt genom att den ovanliga YDNA-typen kan ge ledtrådar till Bure-släktens djupa ursprung. En spännande resa har börjat!