Category Archives: Haplogrupp

Burman från Piteå kan nu titulera sig G-Y40024

Nya DNA-resultat är nu klara från ett avancerat test av Y-kromosomen hos ännu en ättling till släkten Burman från Piteå. Resultatet visar att Burmans från Piteå bär på två nyupptäckta gemensamma mutationer i sina Y-kromosomer. Mutationerna har fått namnen Y40024 och BY74723.

Den gemensamme anfadern för de två testade Burmanättlingarna är Erik Burman, född 1762-08-02 i Piteå stad. Vi kan därför sluta oss till att de två nyupptäckta mutationerna har uppstått i någon eller några av de män som levde i generationerna mellan Olof Olofsson i Bureå (f ca 1425) och Erik Burman i Piteå.

I och med detta bildar släkten Burman från Piteå en ny egen DNA-gren av Buresläkten, som får namnet G-Y40024. Så här den grenen ut i DNA-trädet hos YFull, :

Trädet med Buresläktens mutationer och DNA-verifierade grenar ser i februari 2019 ut så här hos YFull.

Alla Buresläktens ättlingar bär på den gemensamma mutationen Z30729, som uppstod någon gång under medeltiden, före släktens stamfader Gamle Olof. Under denna syns grenar, vilka bär på speciella DNA-mutationer. G-Y30009 är Burträskgrenen (Bodbyn), G-Y40024 är Burman-grenen, G-Y93397 är Kusmarksgrenen och G-Y16788 är Falmarksgrenen.

Det är alltid lika spännande när Buresläktens DNA-verifierade släktträd växer med nya grenar. Sannolikheten är dock stor att DNA-trädet strax ritas om igen, då vi väntar på DNA-resultat från ytterligare två djuptestade grenar av släkten Burman, en från Arjeplog och en från Burträsk.

Det kommer att bli mycket spännande att se om dessa Bureättlingar också bär på de två nyupptäckta mutationerna, eller om dessa Burmansläkter bildar en eller två helt egna DNA-grenar av Buresläkten.

Men tills vidare är Burmans från Piteå ensamma om att kunna titulera sig G-Y40024!

Falmarksgrenen träder fram i offentligheten

Den så kallade ”Falmarksgrenen” av Buresläkten är benämningen på de två ättlingalinjer från 1500-talsbönder i byn Falmark som visat sig bära på Buresläktens Y-kromosom. DNA-undersökningarna har klart visat att släktgrenen är en separat gren av släkten med ursprung i tiden före Gamle Olof i Bureå.

Detta har tolkats som att de uppgifter en släkting till Johan Bure lämnade, om att Gamle Olof hade en bror Fale, vilken skulle ha grundat byn Falmark, sannolikt är riktiga. Enligt de uppgifter som Johan Bure nedtecknade skulle nämligen alla bönder i 1500-talets Falmark ha härstammat från denne Fale Hersesson.

De omfattande så kallade BigY-testerna av de två Falmarksättlingarnas Y-kromosomer har visat hur deras släktlinjer bär på tre gemensamma mutationer (så kallade SNPs) som Gamle Olofs ättlingar inte har. Det är detta som visar att de är en separat släktgren. Nu har ättlingarnas BigY-resultat analyserats färdigt hos företaget Yfull och dessutom infogats i deras officiella YDNA-träd. I Yfull:s träd nedan syns nu tydligt hur Falmarksbönderna grenar ut sig som en egen gren av släkten. Troligen har de en gemensam anfader i början av 1500- eller slutet av 1400-talet.

Yfull-Falmark

Falmarksgrenens haplogrupp är nu fastställd till G-Y16788 medan Gamle Olofs ättlingar tillhör haplogruppen G-Y12970* (stjärnan betyder att någon gemensam undergrupp till Y12970 ännu inte identifierats)

DNA-resultaten antyder dock fortfarande på att Falmarksgrenen grenat ut sig från släkten flera generationer före Olof Hersesson, vilket isåfall inte stämmer med släktingens uppgifter om att den härstammar från en bror till Olof. Men den slumpmässiga variationen i hur ofta mutationer uppstår gör det svårt att slå fast exakt när grenen bildades. Vi hoppas att fler ättlingalinjer ska upptäckas som kan göra beräkningarna mer exakta.

Buresläkten nu en del i mänsklighetens historia

När DNA-projektet kring Buresläkten inleddes för ungefär två år sedan , visade de första DNA-testerna att släktens stamfader ”Gamle Olof” och hans agnatiska ättlingar bar på haplogruppen ”G2a”. Det vill säga att Buresläktens Y-kromosom tillhör huvudgrenen ”G” på det stora världsomspännande släktträdet för alla män.

Sedan dess har nya rön gjort att Buresläkten steg-för-steg kunnat knytas till grenar som finns något längre ut i YDNA-trädet, ända till grenen som innehåller följande mutationer:

G -P15 > L1259 > L30 > CTS5762 > P303 > L140 > L497 > CTS9737 > Z725 > Z3158 > CTS4803 > S2808

Det har i och för sig varit en intressant resa ut i grenverket, men grenen S2808 är tyvärr så mycket som ca 3500 år gammal, vilket inte säger mycket om Buresläkten. Mer än att deras anfäder under bronsåldern tycks ha befunnit sig på brittiska öarna eller i trakterna av nuvarande Belgien/Holland.

För att komma vidare mot nutid var det därför dags att ta nästa stora kliv i DNA-undersökningarna. Dags att testa flera av de identifierade Bureättlingarna med djupgående YDNA-test, så kallade BigY-test (hos Family Tree DNA). Detta blev möjligt att göra tack vare donationer från många intresserade släktforskare och under våren har därför 5 st BigY-analyser genomförts. Resultaten har sedan sänts till företaget YFull för att analyseras in i minsta detalj. Nu är alla resultat klara och Buresläkten är därmed en av de bäst YDNA-kartlagda släkterna i Europa.

Vad visar då resultaten?

Jo, BigY-analyserna har kartlagt varenda mutation som Bureättlingarna bär på i sina Y-kromosomer. Och genom att jämföra dessa mutationer kan vi se vilka som uppkommit fram till Gamle Olof och vilka som uppstått på respektive gren efter Gamle Olof. Det innebär att Buresläkten nu fått sin egen gren på mänsklighetens släktträd.
Träd med ruta som visar Buresläktens gren

I det gigantiska släktträdet för alla män i världen finns Buresläktens gren längst ut i grenverket.

Buresläktens gren på YDNA-trädet ser ut så här (när vi utgår från mutationen S2808 som nämndes ovan):

S2808 > FGC8304/Y3098 > Z30739/Y13108 > Z30736/Y12972 >Z30730/Y12970 > Z30743/Y13111 > Z30738/Y12973 > Y13103 > Y13106 > Z30741/Y13109 > Z30740/Y12974 > Z30735/Y12971 > Z30729/Y13104 > Z30728/Y13113 > Z30742/Y13110 > Z30737/Y13107 > Z30734/Y13114 > Z30733/Y13105

(Flera av mutationerna har dubbla namn, beroende på att de samtidigt upptäckts och namngivits av YFull samt av experten på haplogrup G, Ray Banks. För mutationerna ”nedströms” Z30739 vet vi ännu inte i vilken tidsordning de uppstått. )

På denna Buregren sitter sedan Bureättlingarnas släktlinjer som enskilda kvistar med mellan 1 och 4 unika mutationer på sina Y-kromososomer. DNA-spåren stämmer perfekt med den skrivna släkthistorien om Buresläkten från 1400-talets början och framåt! Det är fantastiskt hur väl vi släktforskare kan kartlägga släkter med hjälp av den senaste generationens avancerade YDNA-tester och det är roligt att den spännande Buresläkten nu även utgör en egen kartlagd gren av mänskligheten.

Buresläktens DNA-gren

Buresläktens egna gren är lång, närmaste släktgren före Gamle Olof som DNA-testats grenar ut sig ca 2300 år tidigare.

De senaste testerna visar att Buresläktens närmaste släktgren, där någon DNA-testat sig, grenar ut sig hela 2300 år innan Gamle Olof. Det är en gren som idag har påträffats i Västergötland. Det långa tidsspannet gör tyvärr att vi ännu inte vet någonting om var Buresläktens faderslinje befann sig före det att den dök upp i Västerbotten. Men nu när alla mutationer på Buregrenen är dokumenterade är det bara att vänta på den spännande dag då någon ny testad person visar sig tillhöra en närliggande gren. Den som väntar på något gott…

Bureättlingarna i YFulls träd

Så här snyggt och prydligt grupperar sig de fem testade Bureättlingarna i YDNA-trädet hos YFull. De beräknas ha en TMRCA (tid till senast gemensamme anfader) på 650 år, d v s slutet av 1300-talet (med en felmarginal på några hundra år), vilket visar att DNA-beräkningar stämmer väl med verklighetens släktskap. Ovanför Bureättlingarna syns den gren som upptäckts i Västergötland, men som grenar ut sig ca 2300 år före Gamle Olof.

Fem Bureättlingars Y-kromosomer är alltså testade på djupet och såväl Buresläktens mutationer som ättlingalinjernas mutationer är identifierade. Är det månne möjligt att klämma fram ännu lite mer information ur resultaten? Ja, det är det faktiskt. En spännande detalj har nämligen visat sig i de djupare resultaten och detta kommer att presenteras inom kort. Fortsättning följer…

Misstänkt i Falmark

Nu hände något mycket spännande. En kvinna från Skåne hörde av sig och berättade att hennes mans Y-haplogrupp är G2a. Och att han härstammar på raka fädernet från en av de tidigast kända bönderna i Falmark!

I Buréus släktutredning uppges, mig veterligen, inga manliga släktlinjer från Gamle Olof till Falmark på 1500-talet (däremot några kvinnliga). Men enligt avskrifterna av släktboken, skriver Buréus att Gamle Olof skulle ha haft en broder vid namn Fale, som ”byggde på faderns fäbodar och kallade det Falmark”. Han sägs ha varit förfader till de 16 bönderna i Falmark. Är vi nu, med hjälp av DNA från Skåne, en 1500-talsbonde i Falmark på spåren som på fädernet härstammar från Buresläkten? Och innebär det isåfall att det ligger något i berättelserna om att Gamle Olof skulle ha haft en bror vid namn Fale som grundade byn Falmark?

Falmarksättlingen är inte tidigare STR-testad, men kommer nu att testa YDNA37 för att vi ska kunna se om han bär på Buresläktens YDNA. Det ska bli oerhört spännande att se om han är Bureättling. Om det visar sig att så är fallet, får vi börja skissa på nya grenar av Bureätten! Jag får, för att citera Gunde Svan, ”ståpäls” av insikten om hur kraftfulla DNA-analyserna visar sig vara i forskningen kring Bureättens äldre delar…

Gamle Olofs YDNA identifierat!

Efter ett års arbete med att släktforska fram tre nu levande ättlingar, som via sitt raka fäderne härstammar från Buresläktens stamfader ”Gamle Olof”, har vi nu lyckats identifiera Gamle Olofs YDNA. De tre släktlinjer som ättlingarna representerar delade sig redan på 1400-talet och utgår från Olofs två söner som Buréus berättade om – Anders och Olof. Samtliga tre testade ättlingar matchar varandra, vilket innebär att de bär på Gamle Olofs YDNA.

Gamle Olofs haplogrupp visar sig vara den i Sverige mycket ovanliga G2a, eller G2-P15 som benämns enligt senaste nomenklaturen. YDNA37-haplotypen framgår av sammanställningen här.

Sammantaget har vi nu ett mycket bra underlag för att fördjupa forskningen både framåt och bakåt. Framåt genom att YDNA-profilen kan användas för att hitta nya släktlinjer och bakåt genom att den ovanliga YDNA-typen kan ge ledtrådar till Bure-släktens djupa ursprung. En spännande resa har börjat!