För ett år sedan slog det ner en bomb i DNA-undersökningarna kring Buresläktens äldre historia. En ättling till 1500-talsbonden Nils Nilsson d.ä. i Falmark visade sig då bära på Buresläktens Y-kromosom.
Detta var sensationellt på så sätt att Nils Nilsson, enligt Johan Bures släktbok, inte var ättling till Buresläktens stamfader Gamle Olof i Bureå. Vi tolkade detta som en indikation på att det skulle kunna ligga ett korn av sanning bakom Johan Bures anteckning ”Fale Herseson fik sins faders Fäbodar och bygde tär och kallade byen Falemark, Ther nu bo sexton grannar som alle af honom komne äro”. Det kunde alltså innebära att Johan Bures uppgift om att Gamle Olof hade en bror Fale, som anlade byn Falmark, möjligen stämmer med verkligheten. Men även om den testade Falmarks-ättlingen utan tvekan bar på Buresläktens unika YDNA, kunde ingen säker slutsats dras utifrån ett enstaka DNA-resultat. Det finns alltid en risk att någon felaktig far har smugit sig in i den långa släktkedjan sedan 1500-talet. Fler tester krävdes för att kunna dra några slutsatser.
I våra försök att undersöka fler 1500-talsbönder i Falmark, lyckades vi identifiera en agnatisk linje från Jon Olofsson som nämns 1585-1620 på Falmark 12 (enligt Ulf Lundströms numrering av hemmanen) och i december testade vi YDNA på en av ättlingarna. Efter några månaders spänd väntan kom idag äntligen svaret. Och nu slog nästa bomb ner i Falmark – nästan större än den första. Även denna ättling bär på Buresläktens Y-kromosom! Vi kan därför konstatera att med stor sannolikhet fanns det inte bara en 1500-talsbonde i Falmark med Buresläktens YDNA, det fanns två!
En kan vara en tillfällighet, men två är början på ett mönster. För att bli helt säkra krävs, om möjligt, tester av fler linjer från båda dessa 1500-talsbönder och från andra i Falmark. Men väldigt mycket pekar nu på att flera av bönderna i Falmark på 1500-talet faktiskt var agnatiska ättlingar till Buresläkten. Och då inte till Gamle Olof utan till någon tidigare generation.
Tänk vad spännande att DNA stödjer den historia som Johan Bures släktingar, i 1600-talets början, kunde berätta om hur byn Falmark grundades 200 år tidigare. Och tänk att DNA nu ger stöd till att vi sannolikt kan verifiera ännu en generation av Buresläkten – att vi nu kan säga att Johan Bures uppgifter om att släktens stamfader var Herse, Gamle Olofs far, sannolikt stämmer.
Även om vi inte har definitiva svar på alla frågor, så har DNA verkligen givit oss mer kunskap om Buresläktens äldre historia än någon av oss kunde drömma om när vi startade undersökningarna under 2013!
Och inte bara det, resultatet visar även tydligt att hans släktlinje tillhör den DNA-verifierade Burman-grenen av Buresläkten. Han är nämligen GD=1 från Burman i Stockholm och GD=2 från Burman i Umeå. Den misstänkte fadern Fredrik Wilhelm Burman tillhörde också denna Burman-gren, då han var född i Luleå som son till komministern Oskar Burman, vilken är dokumenterat härstammande via sin raka fädernelinje från Burman i Piteå (se släktträdet här intill).