Efter ett års arbete med att släktforska fram tre nu levande ättlingar, som via sitt raka fäderne härstammar från Buresläktens stamfader ”Gamle Olof”, har vi nu lyckats identifiera Gamle Olofs YDNA. De tre släktlinjer som ättlingarna representerar delade sig redan på 1400-talet och utgår från Olofs två söner som Buréus berättade om – Anders och Olof. Samtliga tre testade ättlingar matchar varandra, vilket innebär att de bär på Gamle Olofs YDNA.
Gamle Olofs haplogrupp visar sig vara den i Sverige mycket ovanliga G2a, eller G2-P15 som benämns enligt senaste nomenklaturen. YDNA37-haplotypen framgår av sammanställningen här.
Sammantaget har vi nu ett mycket bra underlag för att fördjupa forskningen både framåt och bakåt. Framåt genom att YDNA-profilen kan användas för att hitta nya släktlinjer och bakåt genom att den ovanliga YDNA-typen kan ge ledtrådar till Bure-släktens djupa ursprung. En spännande resa har börjat!
Pingback: Jag har gjort Y-DNA-test − vad göra nu? | Gröna stubben