Category Archives: YDNA

160 släktskap i Buresläkten verifierade med DNA

För ganska precis fyra år sedan kläcktes den djärva idén. Kunde det vara möjligt att använda DNA för att verifiera de medeltida släktskapen inom Buresläkten? De släktskap som Johan Bure i 1600-talets början nedtecknade från sina släktingars muntliga berättelser.

Några nu levande män, härstammande på sitt raka fäderne från de tidigast kända männen i Buresläkten,  fick sina Y-kromosomer testade. I november 2013 låg resultatet klart och alla nedskrivna släktskap på 1400-talet i norra Västerbotten visade sig stämma med DNA! Det som Johan Bures släktingar hade berättat var alltså korrekt ända tillbaka till Buresläktens stamfader ”Gamle Olof” (Olof Hersesson).

Samtidigt visade DNA att den adliga ätten Bures påstådda fädernehärstamning från Buresläkten var en påhittad släktlinje, vilken därmed måste strykas ur alla släktträd. De adlade ”Burarna” var dock fortfarande tvättäkta Bure-ättlingar, då deras mor härstammade från Buresläkten i Skellefteå. Det var bara deras fädernelinje som inte överensstämde med verkligheten.

Sedan dess har fler Bure-linjer upptäckts. Dels genom att släktlinjer, som hittats via traditionell källforskning, visat sig bära på Buresläktens Y-kromosom. Och dels genom att DNA-testade män oväntat visat sig bära på Buresläktens Y-DNA, varefter deras släktlinje med hjälp av noggrann källforskning kunnat knytas till släkten.

Släktträdet med DNA-verifierade Burelinjer har på detta sätt sakta växt under de senaste tre åren. Idag har vi hela 160 släktskap verifierade med DNA! 160 släktskap från 1400-talet fram till idag. Det är fantastiskt hur DNA på detta sätt kan visa att långa framforskade släktlinjer stämmer med verkligheten. Det som växt fram är ett av världens största släktträd som är verifierat i både skriftliga källor och med DNA!

Hittills har vi bara redovisat de tidigaste generationerna för varje verifierad släktlinje. Men nu redovisar vi för första gången samtliga DNA-verifierade släktlinjer fram till slutet av 1800-talet eller början av 1900-talet. Med detta hoppas vi DNA-resultaten kring Buresläkten ska bli till nytta för ännu fler. Den som i sin släktforskning kommer in på någon av dessa linjer kan nu känna sig säker på att den vidare härstamningen bakåt stämmer med verkligheten och är verifierad i både skriftliga källor och DNA.

Klicka på bilden för att få se släktträdet i full storlek. Det är stort, så du kan behöva zooma i din webbläsare för att kunna läsa texten.

Två okända linjer

Som visas i bilden över det stora släktträdet med verifierade Bure-linjer, finns det två linjer som vi inte vet var de hör hemma. De bär på Buresläktens Y-kromosom, men deras släktlinjer kan inte kopplas i några källor till den övriga Buresläkten. Om vi visste hur de hängde ihop med de andra grenarna, skulle vi få värdefull ny information om Buresläkten. Vägen framåt för att ta reda på det är att göra testet BigY på de två grenarna.

Vi hoppas att donationer från många Bure-intresserade släktforskare ska göra det möjligt. Så att släktträdet för en av världens mest spännande släkter kan fortsätta växa.

Falmarksgrenen träder fram i offentligheten

Den så kallade ”Falmarksgrenen” av Buresläkten är benämningen på de två ättlingalinjer från 1500-talsbönder i byn Falmark som visat sig bära på Buresläktens Y-kromosom. DNA-undersökningarna har klart visat att släktgrenen är en separat gren av släkten med ursprung i tiden före Gamle Olof i Bureå.

Detta har tolkats som att de uppgifter en släkting till Johan Bure lämnade, om att Gamle Olof hade en bror Fale, vilken skulle ha grundat byn Falmark, sannolikt är riktiga. Enligt de uppgifter som Johan Bure nedtecknade skulle nämligen alla bönder i 1500-talets Falmark ha härstammat från denne Fale Hersesson.

De omfattande så kallade BigY-testerna av de två Falmarksättlingarnas Y-kromosomer har visat hur deras släktlinjer bär på tre gemensamma mutationer (så kallade SNPs) som Gamle Olofs ättlingar inte har. Det är detta som visar att de är en separat släktgren. Nu har ättlingarnas BigY-resultat analyserats färdigt hos företaget Yfull och dessutom infogats i deras officiella YDNA-träd. I Yfull:s träd nedan syns nu tydligt hur Falmarksbönderna grenar ut sig som en egen gren av släkten. Troligen har de en gemensam anfader i början av 1500- eller slutet av 1400-talet.

Yfull-Falmark

Falmarksgrenens haplogrupp är nu fastställd till G-Y16788 medan Gamle Olofs ättlingar tillhör haplogruppen G-Y12970* (stjärnan betyder att någon gemensam undergrupp till Y12970 ännu inte identifierats)

DNA-resultaten antyder dock fortfarande på att Falmarksgrenen grenat ut sig från släkten flera generationer före Olof Hersesson, vilket isåfall inte stämmer med släktingens uppgifter om att den härstammar från en bror till Olof. Men den slumpmässiga variationen i hur ofta mutationer uppstår gör det svårt att slå fast exakt när grenen bildades. Vi hoppas att fler ättlingalinjer ska upptäckas som kan göra beräkningarna mer exakta.

Falmarksgrenen är en egen gren!

Ända sedan vi för ett drygt år sedan upptäckte en bärare av Buresläktens Y-kromosom med fädernelinje från 1500-talets Falmark, har fler och fler indikationer pekat på att det verkligen finns en agnatisk ”falmarksgren” av Buresläkten. En släktgren som skulle innebära att de uppgifter Johan Bure upptecknade, om att Gamle Olof hade en bror som hette Fale som grundlade byn Falmark, högst sannolikt är riktiga.

För några månader sedan kom analysen av det omfattande BigY-testet som gjorts på den första ättlingen från Falmark. Analysen visade på STR-värden som gav en tydlig indikation på att Bureättlingarna från Falmark tillhörde en separat gren av släkten. Men eftersom slumpen alltid är närvarande vid DNA-mutationer kan man inte dra säkra slutsatser om släktförhållanden på medeltiden utifrån endast ett resultat.

För att undersöka detta ytterligare beställdes ett BigY-test även för den andra släktlinje från Falmark som visat sig bära på Buresläktens Y-kromosom. Nu har resultatet kommit av detta test och det ger ett tydligt bevis för att Bureättlingarna i Falmark tillhör en egen släktgren, som grenat ut sig strax före Gamle Olof! Det släktträd som DNA visar kan läggas över det träd som Johan Bure nedtecknade och överensstämmelsen är nästan kusligt exakt…

Falmarks-SNP

Falmarksgrenen delar alla Buresläktens mutationer (så kallade SNPs) fram till Gamle Olof, men har sedan tre egna mutationer innan den delar upp sig i de två falmarkslinjerna. Det måste man tolka som att den grenat ut sig inom några generationer före Gamle Olof, sedan fortlevt som en linje fram till 1500-talet och då grenat ut sig till två släktlinjer.

Genom att räkna antalet unika mutationer på varje gren är det ingen tvekan om att ättlingalinjerna från Falmark tillhör en egen gren som härstammar från tiden före Gamle Olof. Det går inte att fastslå att den härstammar exakt från Olofs bror (den kan vara någon eller några generationer äldre). I kombination med den muntliga traditionen om Herse och hans två söner Olof och Fale är det dock mycket, mycket troligt att släktberättelsen stämmer, att Herse nu måste anses ha funnits i verkligheten och att han ska räknas som Buresläktens tidigast kände stamfader.

Ett steg framåt för oss vidare bakåt

Genom analys av de SNPs (mutationer) som de BigY-testade Bureättlingarna bär på har vi kunnat verifiera att de alla har en gemensam anfader för ca 600 år sedan. SNPs kan dock inte ge någon mer detaljerad bild av släktträdet än så. Eftersom mutationer inträffar i snitt vart 130:e år kan vi inte se om de alla grenar ut sig på samma ställe i släktträdet eller inte.

Om olika släktgrenar bär på sina egna gemensamma SNPs, kan man identifiera hur de skilda grenarna hänger ihop. Men tyvärr bär alla de testade Bure-släktlinjerna på samma gemensamma SNPs, så vi kan därför inte se i vilken ordning de 5 släktlinjerna grenade ut sig. Det är synd, eftersom ett syfte med att göra det omfattande testet BigY på Bureättlingarna var att kunna undersöka den mystiska ”Falmarksgrenen” närmare.

Tree1

Nils Nilsson i Falmark bar på Buresläktens Y-kromosom. Varifrån kom den?

Falmarksgrenen från 1500-talsbonden Nils Nilsson bar utan tvekan på Buresläktens Y-kromosom, men Nils Nilsson var enligt Johannes Buréus inte någon agnatisk ättling till ”Gamle Olof”, Olof Hersesson i Bureå. Om DNA kan visa att den grenen är äldre än Olof Hersesson skulle det betyda att Buréus uppgift om att Olof Hersesson hade en bror Fale, som grundlade byn Falmark, skulle kunna vara riktig.

Tree2

Testresultaten har hittills kunnat visa att Nils Nilsson i Falmark bar på Buresläktens Y-kromosom (om ingen ”felaktig” pappa finns på vägen fram till den testade ättlingen), vilket borde betyda att han härstammade från en gren av Buresläkten som grenade ut sig före Olof Hersesson.

De SNPs som upptäckts i BigY-testerna kunde alltså tyvärr inte visa om Falmarkgrenen grenar ut sig före eller efter Gamle Olof. Är möjligheterna då uttömda? Om nu inte SNPs kan ge en mer detaljerad bild, finns det något annat sätt att bringa klarhet i detta? Ja, det gör det lyckligtvis. BigY-resultaten innehåller nämligen ännu mer data som går att analysera i större detalj och därmed få en mer högupplöst bild av släktträdet. Plats på scen för nästa förkortning: STR!

STR är DNA-markörer som muterar snabbare än vanliga SNPs. De vanliga YDNA-testerna hos FTDNA testar 12, 37, 67 eller 111 sådana här STR-markörer. Det ger ganska stora slumpmässiga variationer, som gör det svårt att göra exakta beräkningar. Men när man gjort ett BigY-test och låtit företaget YFull analysera resultatet, så får man värdet på hela 400 STR-markörer, vilket ger säkrare underlag för beräkningar. I och med att de muterar oftare än SNPs, ger de en mer detaljerad bild av släktskapen.

STR-markörerna används för att beräkna ett avstånd mellan två testade personer. Ett avstånd som blir mindre ju närmare släkt personerna är. Hos YFull motsvarar ett avstånd på 0,1 drygt 800 år, vilket till exempel innebär att om två personer har ett STR-avstånd på 0,05 så har en gemensam anfader ca 400 år tillbaka i tiden (från det att de själva föddes).

Låt oss se vad STR-markörerna hos de 5 testade släktlinjerna visar. I tabellen nedan visas vilket avstånd de 5 testade linjerna har till varandra. Den testade med nummer YF03244 är Falmarksgrenen.

STR-matris-ny
Här syns direkt ett mönster. Alla de fyra första släktlinjerna ligger tydligt samlade på inbördes avstånd strax över 0,06 vilket indikerar en gemensam anfader för drygt 500 år sedan. Det stämmer mycket bra med att de alla är ättlingar till Olof Hersesson. Men Falmarksgrenen avviker tydligt från denna grupp! Här ligger avståndet till alla de andra på ca 0,08, vilket indikerar att deras gemensamme anfader levde ytterligare 150 år tillbaka i tiden.

Detta är mycket intressant och tycks bekräfta att Falmarksgrenen verkligen härstammar från en äldre gren av Buresläkten. Mönstret är onekligen tydligt, men då vi pratar om DNA och mutationer finns alltid en portion av slump inblandad. Att Falmarksgrenen sticker ut skulle möjligen kunna bero på slumpmässiga orsaker även om det är osannolikt. För att bli helt säkra är nu ett BigY-test beställt för även den andre identifierade Buresläktingen i 1500-talets Falmark. Med STR-värden för båda släktlinjerna i Falmark kommer vi att ha ett säkrare underlag för att dra säkra slutsatser.

Tree3

Det är med stor sannolikhet nu bekräftat att Falmarksgrenen härstammar från en gren av Buresläkten som grenade ut sig före Gamle Olof

Att DNA-testerna kunnat ge tillräcklig detaljrikedom för att se när olika släktgrenar delade upp sig och att det mesta nu pekar mot att Falmarksgrenen verkligen har äldre ursprung än Gamle Olof i Bureå är ett stort framsteg. Men, vänta nu… STR-värdena indikerar alltså att den gemensamme anfadern för skulle ha levt ca 150 år tidigare. Det rimmar inte riktigt med att de två skulle ha härstammat från en Herse i generationen innan Gamle Olof. Det pekar snarare mot att Buresläkten kan ha funnits i området i minst 3-5 generationer tillbaka.

Som vanligt i dessa sammanhang besvarar DNA-resultat en fråga men föder samtidigt en ny. Det blir väldigt spännande att se hur resultaten för den andra Falmarksgrenen kan förtydliga bilden. To be continued…

Buresläkten nu en del i mänsklighetens historia

När DNA-projektet kring Buresläkten inleddes för ungefär två år sedan , visade de första DNA-testerna att släktens stamfader ”Gamle Olof” och hans agnatiska ättlingar bar på haplogruppen ”G2a”. Det vill säga att Buresläktens Y-kromosom tillhör huvudgrenen ”G” på det stora världsomspännande släktträdet för alla män.

Sedan dess har nya rön gjort att Buresläkten steg-för-steg kunnat knytas till grenar som finns något längre ut i YDNA-trädet, ända till grenen som innehåller följande mutationer:

G -P15 > L1259 > L30 > CTS5762 > P303 > L140 > L497 > CTS9737 > Z725 > Z3158 > CTS4803 > S2808

Det har i och för sig varit en intressant resa ut i grenverket, men grenen S2808 är tyvärr så mycket som ca 3500 år gammal, vilket inte säger mycket om Buresläkten. Mer än att deras anfäder under bronsåldern tycks ha befunnit sig på brittiska öarna eller i trakterna av nuvarande Belgien/Holland.

För att komma vidare mot nutid var det därför dags att ta nästa stora kliv i DNA-undersökningarna. Dags att testa flera av de identifierade Bureättlingarna med djupgående YDNA-test, så kallade BigY-test (hos Family Tree DNA). Detta blev möjligt att göra tack vare donationer från många intresserade släktforskare och under våren har därför 5 st BigY-analyser genomförts. Resultaten har sedan sänts till företaget YFull för att analyseras in i minsta detalj. Nu är alla resultat klara och Buresläkten är därmed en av de bäst YDNA-kartlagda släkterna i Europa.

Vad visar då resultaten?

Jo, BigY-analyserna har kartlagt varenda mutation som Bureättlingarna bär på i sina Y-kromosomer. Och genom att jämföra dessa mutationer kan vi se vilka som uppkommit fram till Gamle Olof och vilka som uppstått på respektive gren efter Gamle Olof. Det innebär att Buresläkten nu fått sin egen gren på mänsklighetens släktträd.
Träd med ruta som visar Buresläktens gren

I det gigantiska släktträdet för alla män i världen finns Buresläktens gren längst ut i grenverket.

Buresläktens gren på YDNA-trädet ser ut så här (när vi utgår från mutationen S2808 som nämndes ovan):

S2808 > FGC8304/Y3098 > Z30739/Y13108 > Z30736/Y12972 >Z30730/Y12970 > Z30743/Y13111 > Z30738/Y12973 > Y13103 > Y13106 > Z30741/Y13109 > Z30740/Y12974 > Z30735/Y12971 > Z30729/Y13104 > Z30728/Y13113 > Z30742/Y13110 > Z30737/Y13107 > Z30734/Y13114 > Z30733/Y13105

(Flera av mutationerna har dubbla namn, beroende på att de samtidigt upptäckts och namngivits av YFull samt av experten på haplogrup G, Ray Banks. För mutationerna ”nedströms” Z30739 vet vi ännu inte i vilken tidsordning de uppstått. )

På denna Buregren sitter sedan Bureättlingarnas släktlinjer som enskilda kvistar med mellan 1 och 4 unika mutationer på sina Y-kromososomer. DNA-spåren stämmer perfekt med den skrivna släkthistorien om Buresläkten från 1400-talets början och framåt! Det är fantastiskt hur väl vi släktforskare kan kartlägga släkter med hjälp av den senaste generationens avancerade YDNA-tester och det är roligt att den spännande Buresläkten nu även utgör en egen kartlagd gren av mänskligheten.

Buresläktens DNA-gren

Buresläktens egna gren är lång, närmaste släktgren före Gamle Olof som DNA-testats grenar ut sig ca 2300 år tidigare.

De senaste testerna visar att Buresläktens närmaste släktgren, där någon DNA-testat sig, grenar ut sig hela 2300 år innan Gamle Olof. Det är en gren som idag har påträffats i Västergötland. Det långa tidsspannet gör tyvärr att vi ännu inte vet någonting om var Buresläktens faderslinje befann sig före det att den dök upp i Västerbotten. Men nu när alla mutationer på Buregrenen är dokumenterade är det bara att vänta på den spännande dag då någon ny testad person visar sig tillhöra en närliggande gren. Den som väntar på något gott…

Bureättlingarna i YFulls träd

Så här snyggt och prydligt grupperar sig de fem testade Bureättlingarna i YDNA-trädet hos YFull. De beräknas ha en TMRCA (tid till senast gemensamme anfader) på 650 år, d v s slutet av 1300-talet (med en felmarginal på några hundra år), vilket visar att DNA-beräkningar stämmer väl med verklighetens släktskap. Ovanför Bureättlingarna syns den gren som upptäckts i Västergötland, men som grenar ut sig ca 2300 år före Gamle Olof.

Fem Bureättlingars Y-kromosomer är alltså testade på djupet och såväl Buresläktens mutationer som ättlingalinjernas mutationer är identifierade. Är det månne möjligt att klämma fram ännu lite mer information ur resultaten? Ja, det är det faktiskt. En spännande detalj har nämligen visat sig i de djupare resultaten och detta kommer att presenteras inom kort. Fortsättning följer…

Nytt spännande fynd i 1500-talets Falmark

För ett år sedan slog det ner en bomb i DNA-undersökningarna kring Buresläktens äldre historia. En ättling till 1500-talsbonden Nils Nilsson d.ä. i Falmark visade sig då bära på Buresläktens Y-kromosom.

Detta var sensationellt på så sätt att Nils Nilsson, enligt Johan Bures släktbok, inte var ättling till Buresläktens stamfader Gamle Olof i Bureå. Vi tolkade detta som en indikation på att det skulle kunna ligga ett korn av sanning bakom Johan Bures anteckning ”Fale Herseson fik sins faders Fäbodar och bygde tär och kallade byen Falemark, Ther nu bo sexton grannar som alle af honom komne äro”. Det kunde alltså innebära att Johan Bures uppgift om att Gamle Olof hade en bror Fale, som anlade byn Falmark, möjligen stämmer med verkligheten. Men även om den testade Falmarks-ättlingen utan tvekan bar på Buresläktens unika YDNA, kunde ingen säker slutsats dras utifrån ett enstaka DNA-resultat. Det finns alltid en risk att någon felaktig far har smugit sig in i den långa släktkedjan sedan 1500-talet. Fler tester krävdes för att kunna dra några slutsatser.

I våra försök att undersöka fler 1500-talsbönder i Falmark, lyckades vi identifiera en agnatisk linje från Jon Olofsson som nämns 1585-1620 på Falmark 12 (enligt Ulf Lundströms numrering av hemmanen) och i december testade vi YDNA på en av ättlingarna. Efter några månaders spänd väntan kom idag äntligen svaret. Och nu slog nästa bomb ner i Falmark – nästan större än den första. Även denna ättling bär på Buresläktens Y-kromosom! Vi kan därför konstatera att med stor sannolikhet fanns det inte bara en 1500-talsbonde i Falmark med Buresläktens YDNA, det fanns två!

En kan vara en tillfällighet, men två är början på ett mönster. För att bli helt säkra krävs, om möjligt, tester av fler linjer från båda dessa 1500-talsbönder och från andra i Falmark. Men väldigt mycket pekar nu på att flera av bönderna i Falmark på 1500-talet faktiskt var agnatiska ättlingar till Buresläkten. Och då inte till Gamle Olof utan till någon tidigare generation.

Tänk vad spännande att DNA stödjer den historia som Johan Bures släktingar, i 1600-talets början, kunde berätta om hur byn Falmark grundades 200 år tidigare. Och tänk att DNA nu ger stöd till att vi sannolikt kan verifiera ännu en generation av Buresläkten – att vi nu kan säga att Johan Bures uppgifter om att släktens stamfader var Herse, Gamle Olofs far, sannolikt stämmer.

Även om vi inte har definitiva svar på alla frågor, så har DNA verkligen givit oss mer kunskap om Buresläktens äldre historia än någon av oss kunde drömma om när vi startade undersökningarna under 2013!

Fader okänd identifierad som Buhre

Det finns fortfarande nya upptäckter att göra inom Buresläkten och den allra senaste gjordes häromveckan med hjälp av ännu ett spännande YDNA-resultat.

Buhre

Den nionde juli 1876 föddes en liten gosse på Allmänna Barnbördshuset i Stockholm. Hans namn var Carl Fredrik och hans moder, Anna Charlotta Johannesdotter, uppgav ingen fader till barnet. När han två veckor senare överlämnades till Allmänna Barnhuset skrevs han in som Carl Fredrik Johannesson, men detta efternamn ströks senare och istället skrevs efternamnet Buhre. Buhre? Var kom det ifrån?

En uppgift finns i kyrkoarkivet att hans far skulle ha hetat F. Burman och till yrket varit telegrafist, men av honom finns inga spår i Stockholm. Om denne F. Burman var fader, vem var han isåfall? Via folkräkningen 1880 finner man en Fredrik Wilhelm Burman i Umeå som var telegrafassistent. Men inga uppgifter finns om att han skulle ha vistats i Stockholm.

Där stoppade möjligheterna att komma vidare i de skriftliga källorna. Carl Fredrik verkade aldrig kunna få någon fader identifierad. Tills DNA-tekniken gjorde entré!

Nyligen kom nämligen resultatet för ett YDNA67-test för Carl Fredriks sonson och det visade att han bär på Buresläktens unika Y-kromosom och att han därmed är agnatisk ättling till Buresläktens stamfader Gamle Olof!

Skärmavbild 2015-03-07 kl. 11.35.40Och inte bara det, resultatet visar även tydligt att hans släktlinje tillhör den DNA-verifierade Burman-grenen av Buresläkten. Han är nämligen GD=1 från Burman i Stockholm och GD=2 från Burman i Umeå. Den misstänkte fadern Fredrik Wilhelm Burman tillhörde också denna Burman-gren, då han var född i Luleå som son till komministern Oskar Burman, vilken är dokumenterat härstammande via sin raka fädernelinje från Burman i Piteå (se släktträdet här intill).

Därmed är det nu knappast någon tvekan om att telegrafassistenten Fredrik Wilhelm Burman verkligen var far till Carl Fredrik Buhre i Stockholm! Tack vare DNA-test har Carl Fredriks sonson äntligen hittat en farfarsfar och vi har fått ännu en DNA-bekräftad släktlinje.

P.S.
Forskningen i de skriftliga källorna i Stockholm och fyndet av Fredrik Wilhelm Burman som möjlig fader har gjorts av Marie Buhre.

En ny viktig bureättling hittad!

Så här lagom till julhelgen kom en glädjande överraskning – ännu en bureättling blev idag verifierad via DNA! Och det är en mycket viktig ättlingalinje som nu visat sig bära på Buresläktens Y-kromosom.

Den testade personen är nämligen agnatisk ättling till Jon Jonsson i Bursiljum, Burträsk (ca 1669-1741). För denne Jon Jonsson har det hittills inte med säkerhet kunnat fastställas någon far eller farfar. Teorin har varit att han var son till Jon Nilsson i Bodbyn, Burträsk, vilken i sin tur var son till Nils Mosesson i Bodbyn, men denna släktkedja har inte gått att verifiera.

Nils Mosessons far Moses Nilsson i Bodbyn var enligt Johan Bure agnatisk ättling i 6:e led till Gamle Olof i Bureå:

  1. Gamle Olof i Bureå
  2. Anders Olofsson i Bureå
  3. Jakob Andersson i Bureå
  4. Moses Jakobsson i Bureå
  5. Jakob Mosesson i Fällan, Lövånger
  6. Nils Jakobsson i Bodbyn
  7. Moses Nilsson i Bodbyn
  8. Nils Mosesson i Bodbyn
  9. Jon Nilsson i Bodbyn
  10. Jon Jonsson i Bursiljum

Då testpersonen nu alltså visar sig bära på buresläktens ovanliga YDNA, innebär det att vi nu med säkerhet vet att släktkedjan Nils Mosesson-Jon Nilsson-Jon Jonsson stämmer!

Och inte nog med det. Det har även funnits osäkerheter längre bakåt i släktkedjan. I avskrifterna av Johan Bures släktbok står det nämligen skrivet om Nils Jakobsson att ”Somblige säja han war oächta och icke – fadren”. Men när Johan Bures originalsläktbok återfanns visade den att Johan Bure först skrivit denna anmärkning om Nils Jakobsson, men sedan strukit över texten. I avskrifterna av Johan Bures släktbok stod även skrivet om Jakob Mosesson ”att han warit Moses äldsta och oächta son sade Moses Nilsson, hans sonason”. Även här avviker avskrifterna från originalet. Johan Bure har i originalboken också skrivit ordet ”oäkta” men man kan se att han sedan skrapat bort det inledande o:et. DNA visar nu att osäkerheterna som funnits i denna långa släktkedja kan läggas till handlingarna och att Jon Jonsson i Bursiljum verkligen var bureättling.

Det är alltid lika fascinerande när släktskap så långt tillbaka i historien kan styrkas med hjälp av DNA och dagens DNA-resultat var ett mycket viktigt fynd som verifierar denna tidigare osäkra ättlingalinje! Ättlingalinjen finns nu med i sammanställningen här.

Den förlorade sonen återfunnen?

Den förste okände Buresläktingen med rötter utanför Sveriges gränser har hittats! Helt oväntat har en person i USA med rötter från Danmark visat sig ha ett YDNA som nära matchar Buresläktens YDNA. Han är helt klart Buresläkting. Men hur?

Det finns två scenarion: Antingen tillhör han någon av Gamle Olofs ättlingalinjer som hamnat i Danmark eller också tillhör han en släkt med rötter i Danmark i tiden före det att Buresläktens uppträder i Västerbotten. Det senare skulle innebära att Buresläkten härstammar från Danmark med omnejd.

Detta måste förstås undersökas! Den anfader som emigrerade till Amerika var Jørgen Jørgensen, född 1848 i Blegebæk, Ketting sogn. Han var son till Peter Jørgensen, som hittills varit den tidigast kände anfadern till den amerikanske Buresläktingen. En djupdykning i de danska kyrkböckerna ger tre generationer till:

1 Jørgen Jørgensen. Född 1848-09-30 i Blegebæk, Ketting sogn, DK.
2 Peter Jørgensen. Född 1824-02-02 i Blegebæk, Ketting sogn, DK.
4 Jørgen Peter Petersen. Född 1785-10-17 i Gamle Haderslev sogn, DK
8 Valentin Petersen. Född ca 1755. Gift 1782-09-07 i Stepping sogn, DK
16 Peter Laridsen/Laredsen. Född ca 1730. Gift med Christiana Erichsdatter.

Jaha? Vad blev vi för klokare av detta? Jo, enligt Valentin Petersens vigselnotis bodde fadern Peter Laridsen/Laredsen i Norge.

Och Norge figurerar faktiskt i den tidiga Bure-genealogin. Enligt Johannes Buréus ska Gamle Olofs sonsons sonson Per Eriksson i Ostvik ha flyttat till Norge. Om det stämmer hamnade alltså en av Buresläktens YDNA-linjer i Norge i mitten av 1500-talet. Kan det vara så att vi i den danska släkten hittat igen ättlingar till den till Norge utvandrade Burelinjen? Det vore isåfall sensationellt och väldigt spännande. För att bringa klarhet i detta krävs fördjupade tester av den nyupptäckte ättlingen.

Den DNA-testade amerikanen testade sig för ett antal år sedan hos företaget SMGF, vilket sedan köptes upp av Ancestry. Ancestry lägger nu ner sina YDNA-tester och ska kassera alla prover… Vi har därför bett amerikanen att överföra sina resultat till FTDNA för att bevara dem för framtiden. Nästa steg blir att uppgradera honom till 67 markörers YDNA-test för att kunna göra en noggrannare jämförelse med övriga Burelinjer.

Fortsättning följer och detta kan bli en riktigt rolig Norgehistoria!

DNA-verifierade Burefamiljen växer

Ännu en av Buresläktens ättlingalinjer har nu verifierats med hjälp av DNA. Det är släkten Burman i Umeå, som härstammar från Jon Olofsson i Hjoggböle, son till Olof Ambrosiusson. Därmed är två släkter Burman nu säkert härstammande från Buresläkten i Bureå via två av sönerna till Olof Ambrosiusson. Den nya släktlinjen finns inlagd i släktlinjeöversikten.

I släktens s k STR-profil ses tydligt hur en mutation (DYS406S1) uppstått i någon av generationerna mellan Gamle Olof och Olof Ambrosiusson och hur sedan en mutation uppstått på vardera Burman-grenen (DYS511 respektive DYS446) under de senaste 300 åren. Det skulle i och för sig också kunna vara så att mutationen i DYS406S1 uppstått i Gamle Olofs son Anders Olofsson och att Gamle Olof i själva verket hade värdet 12 på denna STR. Det är mindre sannolikt, då det bara är en generation att mutera på jämfört med sex generationer på Burmanlinjen, men nästa linje som hittas kommer troligen att avgöra vilket som var det rätta värdet hos Gamle Olof.