Category Archives: Släktlinje

Nytt spännande fynd i 1500-talets Falmark

För ett år sedan slog det ner en bomb i DNA-undersökningarna kring Buresläktens äldre historia. En ättling till 1500-talsbonden Nils Nilsson d.ä. i Falmark visade sig då bära på Buresläktens Y-kromosom.

Detta var sensationellt på så sätt att Nils Nilsson, enligt Johan Bures släktbok, inte var ättling till Buresläktens stamfader Gamle Olof i Bureå. Vi tolkade detta som en indikation på att det skulle kunna ligga ett korn av sanning bakom Johan Bures anteckning ”Fale Herseson fik sins faders Fäbodar och bygde tär och kallade byen Falemark, Ther nu bo sexton grannar som alle af honom komne äro”. Det kunde alltså innebära att Johan Bures uppgift om att Gamle Olof hade en bror Fale, som anlade byn Falmark, möjligen stämmer med verkligheten. Men även om den testade Falmarks-ättlingen utan tvekan bar på Buresläktens unika YDNA, kunde ingen säker slutsats dras utifrån ett enstaka DNA-resultat. Det finns alltid en risk att någon felaktig far har smugit sig in i den långa släktkedjan sedan 1500-talet. Fler tester krävdes för att kunna dra några slutsatser.

I våra försök att undersöka fler 1500-talsbönder i Falmark, lyckades vi identifiera en agnatisk linje från Jon Olofsson som nämns 1585-1620 på Falmark 12 (enligt Ulf Lundströms numrering av hemmanen) och i december testade vi YDNA på en av ättlingarna. Efter några månaders spänd väntan kom idag äntligen svaret. Och nu slog nästa bomb ner i Falmark – nästan större än den första. Även denna ättling bär på Buresläktens Y-kromosom! Vi kan därför konstatera att med stor sannolikhet fanns det inte bara en 1500-talsbonde i Falmark med Buresläktens YDNA, det fanns två!

En kan vara en tillfällighet, men två är början på ett mönster. För att bli helt säkra krävs, om möjligt, tester av fler linjer från båda dessa 1500-talsbönder och från andra i Falmark. Men väldigt mycket pekar nu på att flera av bönderna i Falmark på 1500-talet faktiskt var agnatiska ättlingar till Buresläkten. Och då inte till Gamle Olof utan till någon tidigare generation.

Tänk vad spännande att DNA stödjer den historia som Johan Bures släktingar, i 1600-talets början, kunde berätta om hur byn Falmark grundades 200 år tidigare. Och tänk att DNA nu ger stöd till att vi sannolikt kan verifiera ännu en generation av Buresläkten – att vi nu kan säga att Johan Bures uppgifter om att släktens stamfader var Herse, Gamle Olofs far, sannolikt stämmer.

Även om vi inte har definitiva svar på alla frågor, så har DNA verkligen givit oss mer kunskap om Buresläktens äldre historia än någon av oss kunde drömma om när vi startade undersökningarna under 2013!

Fader okänd identifierad som Buhre

Det finns fortfarande nya upptäckter att göra inom Buresläkten och den allra senaste gjordes häromveckan med hjälp av ännu ett spännande YDNA-resultat.

Buhre

Den nionde juli 1876 föddes en liten gosse på Allmänna Barnbördshuset i Stockholm. Hans namn var Carl Fredrik och hans moder, Anna Charlotta Johannesdotter, uppgav ingen fader till barnet. När han två veckor senare överlämnades till Allmänna Barnhuset skrevs han in som Carl Fredrik Johannesson, men detta efternamn ströks senare och istället skrevs efternamnet Buhre. Buhre? Var kom det ifrån?

En uppgift finns i kyrkoarkivet att hans far skulle ha hetat F. Burman och till yrket varit telegrafist, men av honom finns inga spår i Stockholm. Om denne F. Burman var fader, vem var han isåfall? Via folkräkningen 1880 finner man en Fredrik Wilhelm Burman i Umeå som var telegrafassistent. Men inga uppgifter finns om att han skulle ha vistats i Stockholm.

Där stoppade möjligheterna att komma vidare i de skriftliga källorna. Carl Fredrik verkade aldrig kunna få någon fader identifierad. Tills DNA-tekniken gjorde entré!

Nyligen kom nämligen resultatet för ett YDNA67-test för Carl Fredriks sonson och det visade att han bär på Buresläktens unika Y-kromosom och att han därmed är agnatisk ättling till Buresläktens stamfader Gamle Olof!

Skärmavbild 2015-03-07 kl. 11.35.40Och inte bara det, resultatet visar även tydligt att hans släktlinje tillhör den DNA-verifierade Burman-grenen av Buresläkten. Han är nämligen GD=1 från Burman i Stockholm och GD=2 från Burman i Umeå. Den misstänkte fadern Fredrik Wilhelm Burman tillhörde också denna Burman-gren, då han var född i Luleå som son till komministern Oskar Burman, vilken är dokumenterat härstammande via sin raka fädernelinje från Burman i Piteå (se släktträdet här intill).

Därmed är det nu knappast någon tvekan om att telegrafassistenten Fredrik Wilhelm Burman verkligen var far till Carl Fredrik Buhre i Stockholm! Tack vare DNA-test har Carl Fredriks sonson äntligen hittat en farfarsfar och vi har fått ännu en DNA-bekräftad släktlinje.

P.S.
Forskningen i de skriftliga källorna i Stockholm och fyndet av Fredrik Wilhelm Burman som möjlig fader har gjorts av Marie Buhre.

En ny viktig bureättling hittad!

Så här lagom till julhelgen kom en glädjande överraskning – ännu en bureättling blev idag verifierad via DNA! Och det är en mycket viktig ättlingalinje som nu visat sig bära på Buresläktens Y-kromosom.

Den testade personen är nämligen agnatisk ättling till Jon Jonsson i Bursiljum, Burträsk (ca 1669-1741). För denne Jon Jonsson har det hittills inte med säkerhet kunnat fastställas någon far eller farfar. Teorin har varit att han var son till Jon Nilsson i Bodbyn, Burträsk, vilken i sin tur var son till Nils Mosesson i Bodbyn, men denna släktkedja har inte gått att verifiera.

Nils Mosessons far Moses Nilsson i Bodbyn var enligt Johan Bure agnatisk ättling i 6:e led till Gamle Olof i Bureå:

  1. Gamle Olof i Bureå
  2. Anders Olofsson i Bureå
  3. Jakob Andersson i Bureå
  4. Moses Jakobsson i Bureå
  5. Jakob Mosesson i Fällan, Lövånger
  6. Nils Jakobsson i Bodbyn
  7. Moses Nilsson i Bodbyn
  8. Nils Mosesson i Bodbyn
  9. Jon Nilsson i Bodbyn
  10. Jon Jonsson i Bursiljum

Då testpersonen nu alltså visar sig bära på buresläktens ovanliga YDNA, innebär det att vi nu med säkerhet vet att släktkedjan Nils Mosesson-Jon Nilsson-Jon Jonsson stämmer!

Och inte nog med det. Det har även funnits osäkerheter längre bakåt i släktkedjan. I avskrifterna av Johan Bures släktbok står det nämligen skrivet om Nils Jakobsson att ”Somblige säja han war oächta och icke – fadren”. Men när Johan Bures originalsläktbok återfanns visade den att Johan Bure först skrivit denna anmärkning om Nils Jakobsson, men sedan strukit över texten. I avskrifterna av Johan Bures släktbok stod även skrivet om Jakob Mosesson ”att han warit Moses äldsta och oächta son sade Moses Nilsson, hans sonason”. Även här avviker avskrifterna från originalet. Johan Bure har i originalboken också skrivit ordet ”oäkta” men man kan se att han sedan skrapat bort det inledande o:et. DNA visar nu att osäkerheterna som funnits i denna långa släktkedja kan läggas till handlingarna och att Jon Jonsson i Bursiljum verkligen var bureättling.

Det är alltid lika fascinerande när släktskap så långt tillbaka i historien kan styrkas med hjälp av DNA och dagens DNA-resultat var ett mycket viktigt fynd som verifierar denna tidigare osäkra ättlingalinje! Ättlingalinjen finns nu med i sammanställningen här.

Den förlorade sonen återfunnen?

Den förste okände Buresläktingen med rötter utanför Sveriges gränser har hittats! Helt oväntat har en person i USA med rötter från Danmark visat sig ha ett YDNA som nära matchar Buresläktens YDNA. Han är helt klart Buresläkting. Men hur?

Det finns två scenarion: Antingen tillhör han någon av Gamle Olofs ättlingalinjer som hamnat i Danmark eller också tillhör han en släkt med rötter i Danmark i tiden före det att Buresläktens uppträder i Västerbotten. Det senare skulle innebära att Buresläkten härstammar från Danmark med omnejd.

Detta måste förstås undersökas! Den anfader som emigrerade till Amerika var Jørgen Jørgensen, född 1848 i Blegebæk, Ketting sogn. Han var son till Peter Jørgensen, som hittills varit den tidigast kände anfadern till den amerikanske Buresläktingen. En djupdykning i de danska kyrkböckerna ger tre generationer till:

1 Jørgen Jørgensen. Född 1848-09-30 i Blegebæk, Ketting sogn, DK.
2 Peter Jørgensen. Född 1824-02-02 i Blegebæk, Ketting sogn, DK.
4 Jørgen Peter Petersen. Född 1785-10-17 i Gamle Haderslev sogn, DK
8 Valentin Petersen. Född ca 1755. Gift 1782-09-07 i Stepping sogn, DK
16 Peter Laridsen/Laredsen. Född ca 1730. Gift med Christiana Erichsdatter.

Jaha? Vad blev vi för klokare av detta? Jo, enligt Valentin Petersens vigselnotis bodde fadern Peter Laridsen/Laredsen i Norge.

Och Norge figurerar faktiskt i den tidiga Bure-genealogin. Enligt Johannes Buréus ska Gamle Olofs sonsons sonson Per Eriksson i Ostvik ha flyttat till Norge. Om det stämmer hamnade alltså en av Buresläktens YDNA-linjer i Norge i mitten av 1500-talet. Kan det vara så att vi i den danska släkten hittat igen ättlingar till den till Norge utvandrade Burelinjen? Det vore isåfall sensationellt och väldigt spännande. För att bringa klarhet i detta krävs fördjupade tester av den nyupptäckte ättlingen.

Den DNA-testade amerikanen testade sig för ett antal år sedan hos företaget SMGF, vilket sedan köptes upp av Ancestry. Ancestry lägger nu ner sina YDNA-tester och ska kassera alla prover… Vi har därför bett amerikanen att överföra sina resultat till FTDNA för att bevara dem för framtiden. Nästa steg blir att uppgradera honom till 67 markörers YDNA-test för att kunna göra en noggrannare jämförelse med övriga Burelinjer.

Fortsättning följer och detta kan bli en riktigt rolig Norgehistoria!

DNA-verifierade Burefamiljen växer

Ännu en av Buresläktens ättlingalinjer har nu verifierats med hjälp av DNA. Det är släkten Burman i Umeå, som härstammar från Jon Olofsson i Hjoggböle, son till Olof Ambrosiusson. Därmed är två släkter Burman nu säkert härstammande från Buresläkten i Bureå via två av sönerna till Olof Ambrosiusson. Den nya släktlinjen finns inlagd i släktlinjeöversikten.

I släktens s k STR-profil ses tydligt hur en mutation (DYS406S1) uppstått i någon av generationerna mellan Gamle Olof och Olof Ambrosiusson och hur sedan en mutation uppstått på vardera Burman-grenen (DYS511 respektive DYS446) under de senaste 300 åren. Det skulle i och för sig också kunna vara så att mutationen i DYS406S1 uppstått i Gamle Olofs son Anders Olofsson och att Gamle Olof i själva verket hade värdet 12 på denna STR. Det är mindre sannolikt, då det bara är en generation att mutera på jämfört med sex generationer på Burmanlinjen, men nästa linje som hittas kommer troligen att avgöra vilket som var det rätta värdet hos Gamle Olof.

Falmarksgren av Buresläkten verifierad

Nya testresultat visar att den misstänkta släktlinjen med ursprung i Falmark och 1500-talsbonden Nils Nilsson verkligen bär på Buresläktens Y-DNA. Detta är en mycket betydelsefull och spännande upptäckt då det indikerar att Johannes Buréus uppgifter om en bror till Gamle Olof kan vara historiskt riktiga!

Nils Nilsson i Falmark var inte, enligt Buréus, agnatisk ättling till Gamle Olof. Han måste därför ha ärvt buresläktens Y-DNA från någon tidigare generation av Buresläkten. Buréus skrev att det berättades i släkten att Gamle Olof i Bureå skulle ha haft en broder vid namn Fale, som ”byggde på faderns fäbodar och kallade det Falmark”. Han sägs ha varit förfader till de 16 bönderna i Falmark. Att en av de tidigast kända bönderna i Falmark nu visar sig på fädernet härstamma från Buresläkten är ett starkt indicium på att denna berättelse kan vara sann och att Gamle Olof kan ha haft en bror vid namn Fale som grundade byn Falmark.

Det kan alltså vara så att vi med hjälp av DNA kan utsträcka den trovärdiga delen av Buregenealogin ännu en generation bakåt. Tester av personer som via sina raka fädernelinjer härstammar från andra 1500-talsbönder i Falmark skulle ytterligare stärka den möjligheten. Om någon känner till någon sådan släktlinje, är vi mycket intresserade av att ta del av den!

Falmarksgrenens plats i genealogin visas på sidan om släktlinjer och dess haplotyp visas på sidan om Bures YDNA-profil (med benämningen ”Skåne”).

Misstänkt i Falmark

Nu hände något mycket spännande. En kvinna från Skåne hörde av sig och berättade att hennes mans Y-haplogrupp är G2a. Och att han härstammar på raka fädernet från en av de tidigast kända bönderna i Falmark!

I Buréus släktutredning uppges, mig veterligen, inga manliga släktlinjer från Gamle Olof till Falmark på 1500-talet (däremot några kvinnliga). Men enligt avskrifterna av släktboken, skriver Buréus att Gamle Olof skulle ha haft en broder vid namn Fale, som ”byggde på faderns fäbodar och kallade det Falmark”. Han sägs ha varit förfader till de 16 bönderna i Falmark. Är vi nu, med hjälp av DNA från Skåne, en 1500-talsbonde i Falmark på spåren som på fädernet härstammar från Buresläkten? Och innebär det isåfall att det ligger något i berättelserna om att Gamle Olof skulle ha haft en bror vid namn Fale som grundade byn Falmark?

Falmarksättlingen är inte tidigare STR-testad, men kommer nu att testa YDNA37 för att vi ska kunna se om han bär på Buresläktens YDNA. Det ska bli oerhört spännande att se om han är Bureättling. Om det visar sig att så är fallet, får vi börja skissa på nya grenar av Bureätten! Jag får, för att citera Gunde Svan, ”ståpäls” av insikten om hur kraftfulla DNA-analyserna visar sig vara i forskningen kring Bureättens äldre delar…

En fjärde släktlinje

Knappt hade vi publicerat Bure-släktens YDNA-haplotyp, så dök det upp en tidigare okänd fjärde släktlinje som härstammar från Gamle Olof i Bureå! Det är Rolf Berlin som grävt i sina databaser och hittat en man i USA, som visar sig matcha de tre andra YDNA-profilerna perfekt.

Mannens tidigast kända anfader var född i Ostvik, norr om Skellefteå, 1820 och när släktforskaren Erik Holmlund gav sig i kast med denne mans fäderneanor visade det sig att han verkligen var Bureättling på det raka fädernet – han härstammar från Gamle Olofs sonson Påvel Andersson. Så nu har vi fyra DNA-bekräftade YDNA-släktlinjer genom de 600 åren från Gamle Olof fram till idag. Fler lär följa!

Gamle Olofs YDNA identifierat!

Efter ett års arbete med att släktforska fram tre nu levande ättlingar, som via sitt raka fäderne härstammar från Buresläktens stamfader ”Gamle Olof”, har vi nu lyckats identifiera Gamle Olofs YDNA. De tre släktlinjer som ättlingarna representerar delade sig redan på 1400-talet och utgår från Olofs två söner som Buréus berättade om – Anders och Olof. Samtliga tre testade ättlingar matchar varandra, vilket innebär att de bär på Gamle Olofs YDNA.

Gamle Olofs haplogrupp visar sig vara den i Sverige mycket ovanliga G2a, eller G2-P15 som benämns enligt senaste nomenklaturen. YDNA37-haplotypen framgår av sammanställningen här.

Sammantaget har vi nu ett mycket bra underlag för att fördjupa forskningen både framåt och bakåt. Framåt genom att YDNA-profilen kan användas för att hitta nya släktlinjer och bakåt genom att den ovanliga YDNA-typen kan ge ledtrådar till Bure-släktens djupa ursprung. En spännande resa har börjat!