Bure DNA

För en tid sedan DNA-testades släkten Falkman, som härstammar från en manlig släktlinje utgående från Kusmark. Släkten Falkman visade sig bära på Buresläktens Y-kromosom, precis som den tidigare testade släkten Burström. Det innebär att deras gemensamme anfader i Kusmark, Jon Olofsson (född ca 1640), också helt säkert bar på samma Y-kromosom.

Nu har Falkman fått resultatet från det omfattande testet BigY, som testar 10 miljoner positioner på Y-kromosomen. Det visar sig då att Falkman och Burström bär på en gemensam mutation som ingen av de andra Bureättlingarna har. Denna mutation har fått namnet Y93397. Eftersom tidigare DNA-analyser visat att Kusmarksgrenen på något sätt härstammar från Anders Olofsson i Bureå, vet vi att just denna mutation uppstått på denna släktlinje någon gång mellan 1400-talets mitt och 1600-talet. Exakt i vilken man mutationen uppstod vet vi inte, men detta resultat hjälper oss att ringa in släktförgreningarna ytterligare. Kusmarksgrenen har nu en egen mutation – Y93397 – och det innebär att alla män som bär på den härstammar från Buresläkten via Kusmark.

Tre släktgrenar har nu sina egna unika mutationer, som skiljer ut dem från de övriga Bureättlingarna i DNA-trädet.

Ännu en viktig pusselbit i utforskandet av Buresläktens medeltida släktförgreningar ligger därmed på plats!

I något av dessa släktled har mutationen Y93397 uppstått. Exakt i vilken man vet vi inte, men nya DNA-testade kan i framtiden ringa in detta ytterligare. (klicka för större bild) 

Trädet med DNA-verifierade grenar av Buresläkten fortsätter att växa i takt med att allt fler DNA-testar sig. Nu omfattar trädet mer än 20 grenar som visat sig bära på Buresläktens Y-kromosom. Den Y-kromosom som DNA-undersökningar visat att Buresläktens stamfader ”Gamle Olof” i Bureå bar på. Det innebär att cirka 225 släktskap, från 1300-talets slut fram till idag, nu är verifierade med DNA.

DNA-verifierade grenar av Buresläkten. Klicka på bilden för att se den i full storlek.

I början av året upptäcktes två nya, hittills okända, grenar av Buresläkten. En gren i Kusmark, norr om Skellefteå, och en gren i Åbyn i Burträsk socken. De bar på de mutationer som är unika för Buresläkten, men de kunde i källorna inte knytas till någon känd gren av Buresläkten.

För att undersöka grenarna närmare behövdes en riktig djupdykning i Buresläktens DNA. Jag behövde göra en detaljerad kartläggning av så kallade STR-markörer, som muterar snabbare än vanliga mutationer. Men även med den informationen visade det sig inte vara helt lätt att exakt placera in var en släktgren hör hemma för 600 år sedan. Resultaten tyder dock på att släktgrenen som dyker upp i Kusmark i slutet av 1400-talet härstammar från Gamle Olofs son Anders Olofsson i Bureå. Och att släktgrenen som dyker upp i Åbyn härstammar från någon annan av Gamle Olofs söner, eller möjligen från en bror till Gamle Olof.

Den Nils Hansson som dyker upp i Åbyn i början av 1600-talet tar i källorna över hemmanet från en känd bureättling som var barnlös. Det tyder på att han var en släkting som var arvsberättigad. Men någon möjlig far, som bar på buresläktens Y-kromosom, till denne Nils Hansson har inte hittats. Släktgrenen i Kusmark har inget som helst känt samband med Buresläkten, vilket skulle kunna tyda på att det finns någon ”felaktig” fader i de tidiga släktleden. Resultat från framtida testade kan förhoppningsvis kasta mer ljus över hur det ligger till med dessa två släktgrenar.

Vi rör oss nu i yttersta gränslandet för hur detaljerat släktgrenar, så långt tillbaka som på medeltiden, kan kartläggas med DNA. Visst kan det kännas frustrerande att inte med full säkerhet kunna foga in de två ”nya” släktgrenarna på exakt rätt ställe i Buresläkten. Men om man tänker efter en sekund så är det ju helt fantastiskt att det faktiskt går att knyta ihop släktgrenar så pass detaljerat efter 600 år med hjälp av DNA! Fortsättning följer…

I slutet av 2016 upptäcktes, helt överraskande, att två nya släktlinjer bär på Buresläktens Y-kromosom. Detta trots att någon härstamning från Buresläkten inte kunde hittas i varken primärkällor eller i Johan Bures släktbok. De tidigast kända männen på respektive fädernelinje har inget känt samband med de dokumenterade delarna av Buresläkten.

Detta är mycket spännande. Hur ser dessa två Bureättlingars koppling till Buresläkten ut? Härstammar de från Buresläkten i Bureå eller den så kallade ”Falmarksgrenen”? Eller kanske till den nyligen kartlagda ”Burträskgrenen”? Kan de vara resultatet av så kallade NPE (”Non Parental Events”), alltså ”felaktiga” fäder någonstans på vägen?

Ingen vet och frågetecknen är många. Därför genomfördes, med hjälp av donationer från många Bure-intresserade bidragsgivare, omfattande Y-DNA-tester (så kallade BigY) på båda linjerna.

Nu är första steget i DNA-analysen klart. Och första frågan är nu besvarad – båda släktlinjerna visar sig vara närmast släkt med Buresläkten i Bureå-Ostvik-Röbäck, inte med släktgrenen i Falmark eller Burträsk!

Buresläktens släktträd som det ser ut hos YFull.com. De gröna rutorna är namnen på de mutationer som definierar varje gren och de två nyupptäckta släktlinjerna är markerade med ”new”. (Klicka på bilden för att se den i större format.)

Som kan ses i bilden, placerar den preliminära analysen (hos YFull.com) in båda dessa släktlinjer bland Gamle Olofs ättlingar i Bureå, Ostvik och Röbäck. Frågan är nu vilken av Gamle Olofs söner de härstammar från? Eller om de rent av härstammar från en bror till Gamle Olof eller grenar ut sig ännu tidigare? Det vet vi inte än, men detta kommer förhoppningsvis den slutgiltiga analysen att ge svar på inom den närmaste månaden.

Väntan på detta är oliiiiidligt spännande! När så DNA har berättat för oss var släktlinjerna hör hemma i släktträdet, vidtar ett spännande sökande i källorna efter hur det hela kan hänga ihop. Förhoppningsvis kommer vi att kunna skriva ett nytt kapitel i Buresläktens historia genom att placera in två nya, tidigare helt okända, grenar av Buresläkten. Forstsättning följer…

För två år sedan upptäcktes en släktlinje i Burträsk som bär på Buresläktens Y-kromosom. Detta ledde då till att två osäkra faderskap kunde verifieras med DNA. Denna släktlinjes Y-DNA analyserades då med testet BigY och visade sig ha fyra unika mutationer, som ingen av de andra analyserade Bure-linjerna har.

Nu har ännu en släktlinje som härstammar från Gamle Olofs ättlingar i Burträsk, nämligen släkten Tholander, analyserat sin Y-kromosom med testet BigY. Tholanders släktlinje delade sig från den tidigare kända linjen i mitten av 1700-talet. Och nu visar resultatet att släkten Tholander delar två av de fyra tidigare unika mutationer som den andra Burträsklinjen bär på. Därmed vet vi att de två mutationerna uppstått på vägen från Jakob Andersson, född ca 1490 i Bureå, till Lars Jonsson Ruth, född 1722 i Åbyn, Burträsk.

Så ser den nya DNA-verifierade grenen ut i trädet hos YFull.com (Klicka på bilden för att se den i större format).

De två mutationerna har fått namnen Y30009 och Y30333 och den nya gren som de bildar i Y-DNA-trädet ger vi nu namnet Burträskgrenen. Det är riktigt roligt att se hur Buresläktens DNA-träd nu växer med en DNA-verifierad gren ända fram till 1700-talet. Och tidsberäkningen som YFull gjort, att de två släktlinjerna har en gemensam anfader för 300 år sedan (TMRCA=300 ybp) stämmer mycket väl med verkligheten.

För ganska precis fyra år sedan kläcktes den djärva idén. Kunde det vara möjligt att använda DNA för att verifiera de medeltida släktskapen inom Buresläkten? De släktskap som Johan Bure i 1600-talets början nedtecknade från sina släktingars muntliga berättelser.

Några nu levande män, härstammande på sitt raka fäderne från de tidigast kända männen i Buresläkten,  fick sina Y-kromosomer testade. I november 2013 låg resultatet klart och alla nedskrivna släktskap på 1400-talet i norra Västerbotten visade sig stämma med DNA! Det som Johan Bures släktingar hade berättat var alltså korrekt ända tillbaka till Buresläktens stamfader ”Gamle Olof” (Olof Hersesson).

Samtidigt visade DNA att den adliga ätten Bures påstådda fädernehärstamning från Buresläkten var en påhittad släktlinje, vilken därmed måste strykas ur alla släktträd. De adlade ”Burarna” var dock fortfarande tvättäkta Bure-ättlingar, då deras mor härstammade från Buresläkten i Skellefteå. Det var bara deras fädernelinje som inte överensstämde med verkligheten.

Sedan dess har fler Bure-linjer upptäckts. Dels genom att släktlinjer, som hittats via traditionell källforskning, visat sig bära på Buresläktens Y-kromosom. Och dels genom att DNA-testade män oväntat visat sig bära på Buresläktens Y-DNA, varefter deras släktlinje med hjälp av noggrann källforskning kunnat knytas till släkten.

Släktträdet med DNA-verifierade Burelinjer har på detta sätt sakta växt under de senaste tre åren. Idag har vi hela 160 släktskap verifierade med DNA! 160 släktskap från 1400-talet fram till idag. Det är fantastiskt hur DNA på detta sätt kan visa att långa framforskade släktlinjer stämmer med verkligheten. Det som växt fram är ett av världens största släktträd som är verifierat i både skriftliga källor och med DNA!

Hittills har vi bara redovisat de tidigaste generationerna för varje verifierad släktlinje. Men nu redovisar vi för första gången samtliga DNA-verifierade släktlinjer fram till slutet av 1800-talet eller början av 1900-talet. Med detta hoppas vi DNA-resultaten kring Buresläkten ska bli till nytta för ännu fler. Den som i sin släktforskning kommer in på någon av dessa linjer kan nu känna sig säker på att den vidare härstamningen bakåt stämmer med verkligheten och är verifierad i både skriftliga källor och DNA.

Klicka på bilden för att få se släktträdet i full storlek. Det är stort, så du kan behöva zooma i din webbläsare för att kunna läsa texten.

Två okända linjer

Som visas i bilden över det stora släktträdet med verifierade Bure-linjer, finns det två linjer som vi inte vet var de hör hemma. De bär på Buresläktens Y-kromosom, men deras släktlinjer kan inte kopplas i några källor till den övriga Buresläkten. Om vi visste hur de hängde ihop med de andra grenarna, skulle vi få värdefull ny information om Buresläkten. Vägen framåt för att ta reda på det är att göra testet BigY på de två grenarna.

Vi hoppas att donationer från många Bure-intresserade släktforskare ska göra det möjligt. Så att släktträdet för en av världens mest spännande släkter kan fortsätta växa.

Genom analys av de SNPs (mutationer) som de BigY-testade Bureättlingarna bär på har vi kunnat verifiera att de alla har en gemensam anfader för ca 600 år sedan. SNPs kan dock inte ge någon mer detaljerad bild av släktträdet än så. Eftersom mutationer inträffar i snitt vart 130:e år kan vi inte se om de alla grenar ut sig på samma ställe i släktträdet eller inte.

Om olika släktgrenar bär på sina egna gemensamma SNPs, kan man identifiera hur de skilda grenarna hänger ihop. Men tyvärr bär alla de testade Bure-släktlinjerna på samma gemensamma SNPs, så vi kan därför inte se i vilken ordning de 5 släktlinjerna grenade ut sig. Det är synd, eftersom ett syfte med att göra det omfattande testet BigY på Bureättlingarna var att kunna undersöka den mystiska ”Falmarksgrenen” närmare.

Nils Nilsson i Falmark bar på Buresläktens Y-kromosom. Varifrån kom den?

Falmarksgrenen från 1500-talsbonden Nils Nilsson bar utan tvekan på Buresläktens Y-kromosom, men Nils Nilsson var enligt Johannes Buréus inte någon agnatisk ättling till ”Gamle Olof”, Olof Hersesson i Bureå. Om DNA kan visa att den grenen är äldre än Olof Hersesson skulle det betyda att Buréus uppgift om att Olof Hersesson hade en bror Fale, som grundlade byn Falmark, skulle kunna vara riktig.

Testresultaten har hittills kunnat visa att Nils Nilsson i Falmark bar på Buresläktens Y-kromosom (om ingen ”felaktig” pappa finns på vägen fram till den testade ättlingen), vilket borde betyda att han härstammade från en gren av Buresläkten som grenade ut sig före Olof Hersesson.

De SNPs som upptäckts i BigY-testerna kunde alltså tyvärr inte visa om Falmarkgrenen grenar ut sig före eller efter Gamle Olof. Är möjligheterna då uttömda? Om nu inte SNPs kan ge en mer detaljerad bild, finns det något annat sätt att bringa klarhet i detta? Ja, det gör det lyckligtvis. BigY-resultaten innehåller nämligen ännu mer data som går att analysera i större detalj och därmed få en mer högupplöst bild av släktträdet. Plats på scen för nästa förkortning: STR!

STR är DNA-markörer som muterar snabbare än vanliga SNPs. De vanliga YDNA-testerna hos FTDNA testar 12, 37, 67 eller 111 sådana här STR-markörer. Det ger ganska stora slumpmässiga variationer, som gör det svårt att göra exakta beräkningar. Men när man gjort ett BigY-test och låtit företaget YFull analysera resultatet, så får man värdet på hela 400 STR-markörer, vilket ger säkrare underlag för beräkningar. I och med att de muterar oftare än SNPs, ger de en mer detaljerad bild av släktskapen.

STR-markörerna används för att beräkna ett avstånd mellan två testade personer. Ett avstånd som blir mindre ju närmare släkt personerna är. Hos YFull motsvarar ett avstånd på 0,1 drygt 800 år, vilket till exempel innebär att om två personer har ett STR-avstånd på 0,05 så har en gemensam anfader ca 400 år tillbaka i tiden (från det att de själva föddes).

Låt oss se vad STR-markörerna hos de 5 testade släktlinjerna visar. I tabellen nedan visas vilket avstånd de 5 testade linjerna har till varandra. Den testade med nummer YF03244 är Falmarksgrenen.

Här syns direkt ett mönster. Alla de fyra första släktlinjerna ligger tydligt samlade på inbördes avstånd strax över 0,06 vilket indikerar en gemensam anfader för drygt 500 år sedan. Det stämmer mycket bra med att de alla är ättlingar till Olof Hersesson. Men Falmarksgrenen avviker tydligt från denna grupp! Här ligger avståndet till alla de andra på ca 0,08, vilket indikerar att deras gemensamme anfader levde ytterligare 150 år tillbaka i tiden.

Detta är mycket intressant och tycks bekräfta att Falmarksgrenen verkligen härstammar från en äldre gren av Buresläkten. Mönstret är onekligen tydligt, men då vi pratar om DNA och mutationer finns alltid en portion av slump inblandad. Att Falmarksgrenen sticker ut skulle möjligen kunna bero på slumpmässiga orsaker även om det är osannolikt. För att bli helt säkra är nu ett BigY-test beställt för även den andre identifierade Buresläktingen i 1500-talets Falmark. Med STR-värden för båda släktlinjerna i Falmark kommer vi att ha ett säkrare underlag för att dra säkra slutsatser.

Det är med stor sannolikhet nu bekräftat att Falmarksgrenen härstammar från en gren av Buresläkten som grenade ut sig före Gamle Olof

Att DNA-testerna kunnat ge tillräcklig detaljrikedom för att se när olika släktgrenar delade upp sig och att det mesta nu pekar mot att Falmarksgrenen verkligen har äldre ursprung än Gamle Olof i Bureå är ett stort framsteg. Men, vänta nu… STR-värdena indikerar alltså att den gemensamme anfadern för skulle ha levt ca 150 år tidigare. Det rimmar inte riktigt med att de två skulle ha härstammat från en Herse i generationen innan Gamle Olof. Det pekar snarare mot att Buresläkten kan ha funnits i området i minst 3-5 generationer tillbaka.

Som vanligt i dessa sammanhang besvarar DNA-resultat en fråga men föder samtidigt en ny. Det blir väldigt spännande att se hur resultaten för den andra Falmarksgrenen kan förtydliga bilden. To be continued…